Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 mars 1868, sida 1

Intet svar. Baronessan fortfor: — Två sofrum. — Är det i något af dessa rum? Ännnu intet svar. — erefter linnekammaren — — — Är det der? Bordet rörde sig och tecknade: Ja. — Det är bra, sade chevaliern. — Önskar ni, frågade bankiren Kodom, — att man ser efter hvem som befinner sig i linnekammaren i detta ögonblick? — Det behöts ej, svarade chevaliern. Och i det han ställde sig midt emot dörren, utsträckte han händerna. Åskådarnes nyfikenhet var spänd till det yttersta. Hvar och en återhöll andedrägten. Herr de Pulnitz tog ett par steg framåt, likasom för att kalla någon, . derefter vek han tillbaka, likasom för att bättre draga subjektet till sig. Man hade öppnat båda dubbeldörrarne. Slutligen syntes i förstugan en ung flicka, en slumrande madonna, hvars afmagrade anletsdrag förrådde en ovanlig skönhet. Hon var iklädd en torftig, grå klädning, och hennes upplösta hår böljade omkring henne. Vid hennes annalkande hördes ett allmänt sorl af förundran. Edvige uppgaf ett svagt rop, då hon igenkände Louise Deslions, sin skyddsling. Louise nalkades långsamt med till hälften slutna ögon. Hon tycktes vilja kämpa emot den kraft, som beherrskade henne. Herr de Pulnita förde henne till en fåtölj, i hvilken han lät henne sätta sig. Der vidrörde han hennes panna, och i