till en betjent, som genast åtlydde denna befallning. — Detta bord skall svara oss, återtog herr de Pulnitz. — Tre fötter! Det är just hvad som erfordras; tre, alltid tre! Det var på en trefot, som den Cumenska sibyllan afgaf sina orakelsvar! Gudomen är trefaldig i en person. Man har antagit fyra elementer, jag vet ej hvarför, ty det finns endast tre: himlen, jorden och vattnet. Elden är icke något element, det är jorden, som brinner! Magnetisören tycktes vara inspirerad; hans läppar hade blifvit blåbleka, och han nästan framhväste orden. — Låt se! ntropade han. Han fattade bordet, ställde det framför sig och lade sina händer derpå. — Finns det något magnetiskt subjekt i detta hus? Bordet lutade sig åt sidan på två fötter, och den tredje slog ett enda slag, då den åter sjönk ned mot mattan. Detta betydde: ja. — Finns det flera? Ja, svarade bordet ånyo. — Finns det bäst disponerade subjektet i denna salong? : Bordet rörde sig ej. — Finns det j första våningen? Bordet svarade ja, genom att slå ett slag. Chevalier de Pulnitz vände sig derefter till fru Remeney och sade: — Vill ni vara så god, fru baronessa, och efter hvarandra nämna de rum, som utgöra er första våning? — Bredvid salongen, en budoir — — Chevaliern frågade: — Ar det i budoiren eller i salongen?