Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 mars 1868, sida 2

Riksdagsbref. Stockholm d. 5 Mars 1868. Gårdagens plena, hvilka fortgingo från kl. 10 f. m. till 3 e. m. och vidare från kl. 6 e. m. till 11 å 1212 på natten, vorc i båda kamrarne ganska lifliga. Båda afhandlade och afslutade betänkandet om Tullbevillningen, som alltså nu är lyckligt affärdadt, med undantag af de punkter hvari kamrarne stannat i olika beslut och hvarom särskilta voteringar förestå. 1 andra kammaren gjorde sig landtmannapartiets välvilja mot städerna gäl lande i fråga em tolagen, med anledning af en utaf frih. Fleetwood i första kam maren väckt motion derom, att antingen staten skulle återtaga tolagen, med öfvertagande af de kostnader i och för byggnader m. m. som för tulluppbörden fordras, eller ock åt städerna skulle återlemnas rättigheten att uppbära tolag i sammanhang med annan deras enskilta uppbörd för sjöledes inoch utgående varor. — Utskottet hade afstyrkt bifal till motionen, visande hurusom den nuvarande tolagsersättningen blifvit städerna garanterad, hvadan ock flera städer hade till större eller mindre del anvisat sina på tolagsersättningen beroende inkomster till amortering och räntebetalning af med Kongl. Maj:ts tillstånd upptagna lån. Debatten gällde huruvida desssa utskotiets motiver skulle godkännas eller ej, och vid votering ogillades den enkla och solklara motiveringen med 80 röster mot 70 — I det resultat, hvartill utskottet kommit, kunde dock naturligtvis ingen rubbning göras. Utskottet hade trott sig kunna taga några anspråkslösa steg framåt på handelsfrihetens bana, i fråga om några artuklar, som pätagligen voro den inhemska industrien till gagn, såsom ankare, kettingar och tågvirke m. m. för skeppsbyggeriet, hammare och städ för jernföradlingen, maskiner och verktyg för handtverkerierna och fabrikerna, m. m. Men den antagna grundsatsen var: ingen ändring i den nuvarande tulltaxan; kunna vi ej — tack vare den franska traktaten — gå tillbaka, så skola vi åtminstone förarga frihandlarne dermed att vi ej gå framåt. Tankegången hade en viss likhet med ggensinnige gossens, som ville förarga ärare med att ej lära sin lexa. — ingsvärdt var, att en af regerinlille-ur briken skeppsort artikeln tågvirke r Lindström, upplyste; mstående fabrikanten yddet vara obehöfligt.