Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 mars 1868, sida 2

talade utskottets ordförande hr Ehrensvärd, statsrådet af Ugglas samt hrr Tornerhjelm, MHallenborg, Weern, grefve af Ugglas och Bennich. Finansministern yttrade, till bemötande af de talare, som påstått att det nu var behöfligt för statsverket att få denna skatt, det ingen kunde varmare än han önska att den för 1869 uppgjorda statsregleringen måtte gå ihop såsom den var beräknad, hvarigenom man en gång kunde komma ifrån de obehag, hvarmed man nu laborerat. Han var, efter allt hvad han hittills kunnat döma, öfvertygad, att så skulle ske, hvarföre ban yrkade bifall till utskottets afslag, likväl tilläggande att, om och när statsverket får behof af ökad inkomst ingen artikel är lämpligare att belågga med skatt än just tobaken. Frågan om sättet för skattens upptagande vore dessutom ganska brydsam, enär, med hänsyn till förhållandet till Norge, tullen icke kunde väsendtligen höjas utöfver nuvarande belopp, samt påläggandet af vare sig tillverkningseller försäljningsskatt mötte svårigheter och antagligen skulle gifva anledning till underslef, enligt hvad erfarenheten i andra länder visat. Såväl hr finansministern som flere andra talare framhöllo för öfrigt det ändamålsvidriga att beskatta ensamt cigarrer, hvilket endast skulle leda derhän, att förbrukningen af kardustobak tillväxte och staten ginge miste om den af cigarrskatten påräknade inkomst. Grefve Ehrensvärd betonade dessutom särdeles obilligheten deraf, att åsätta samma afgift på en cigarr, som kostade måhända blott ett öre, och den som kostade t. ex. 25 öre, hvarigenom den mindre bemedlade, som förbrukade den billiga varan, skulle beskattas orimligt mycket mer än den som bar råd att betala. Hr Bennich anmärkte, att ingen tidpunkt kunde vara olämpligare att uppsöka nya beskattningsformer än den nuvarande, då man klagade öfver tryckande skatter och bekymmer för näringarne. Oaktadt alla dessa skäl och ehuru hr Ehrensvärd förklarade, att utskottet sökt att se frågan från alla sidor och underkasta den grundlig behandling, blef betänkandet återremitteradt efter verkställ votering, som utföll med 42 röster mot 35.