Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1868, sida 3

Blandade ämnen. Engelska städers folkmängd. , Registr. general uppskattar Londons befolkning den 1 Jan. 1868 till 3,126,635 innevånare; i medio af 1867 var folkmängdsantalet 3,082,372. De öfriga förnämsta brittiska städernas folkmängd uppgifves som följer: Liverpool 500,676; Manchester jemte Salford 483,997; Birmingham 352.296; Leeds 236,746 ; Sheffield 232,362; Bristol 167,487; Newcastle upon Tyne 127,701; Hull 108,269; Bradford 108,019; Edinburg 177,039; Glasgow 448,868; Dublin 319,985. Fru Norman-Neruda i Paris. Till N. D. A. skrifves: ,I Söndags (den 23 Febr.) uppträdde fru Norman-Neruda för andra gången på de populära konserterna i Cirque Napoleon, och bifallet var, om möjligt, ännu mera entusiastiskt än förra Söndagen. Af det mottagande hon rönte genast vid sitt inträde kunde man märka hvilken popularitet hon redan hunnit förvärfva sig. Det var Vieuxtemps bekanta violinkonsert, som hon i går utförde med samma säkra teknik, rena stil och energiska uttryck, som alltid utmärka hennes föredrag af dessa eleganta staccatosatser. Sjelfva kompositionen kunde väl icke tillåta henne att i samma omfattning som vid Mendelsohns konsert lägga i dagen konstnärinnan, i ordets djupaste andliga bemärkelse; men desto mer lysande kunde hon häfda sin rätt att kallas violinens drottning, la reine du violon, ett namn, som man verkligen här gifvit henne. Det var vid konserten för åtta dagar sedan, som fru Norman-Neruda, i samma ögonblick hon lemnat salongen, öfverhopad af applåder efter utförandet af Mendelsohns konsert, mottog en liten biljett, skrifven på ett utrifvet blad ur en anteckningsbok. Biljetten kom från salongen och innehöll endast följande ord: ,Figaro proklamerar er för violinens drottning. Eugene Tarbå. Om gårdagens konsert yttras i samma tidning följande: Sedan publiken hemtat sig från sin förvåning, bekräftade den i går den lysande framgång, som blifvit fru Norman-Neruda till del sistl. Söndag. Ehuru den konsert af Vieuxtemps, som hon hade valt för denna andra debut, icke synnerligen anslog den stora massan af åhörarne, tillskyndade den likväl den stora artisten, som utförde densamma, fyra på hvarandra följande inropningar. Fru Norman spelar violin med en ganska intressant individualitet. Hennes talang liknar ingen af oss känd violinists, och hon intager en ovanlig plats bland alla dessa utländska artister, som komma till Paris för att erhålla bekräftelse på deras rykte. Om hon egde lika så mycken styrka och klangfullhet, som hon är utmärkt i stil, känsla, originalitet och exekution, skulle hon vara nutidens störste violinist. För öfrigt berättar Figaro: ,,Man försäkrar oss, att fru Norman-Neruda, den violinspelerska, om hvilken man talar sedan 8 dagar, tillbragt en del af sin ungdom i furstinnan Metternichs familj. Furstinnan synes äfven särdeles intressera sig för denna virtuos, ty i går på Cirque Napoleon gaf hon från sin fåtölj i främsta ledet hvarje gång signal till handklappningarne. Den sista delen af denna notis kan korrespondenten som åsyna vittne bekräfta. I främsta ledet, helt nära den österrikiska furstinnan, satt för öfrigt äfven baron Taylor, den gamle mecenaten. hvars namn man kanske ännu påminner sig i Sverge, sedan, det i somras så ofta nämndes i sammanhang med Upsalastudenternas sångarfärd. Den älskvärde gubben blundade, synbarligen mäkta förtjust, och deltog med en viss högtidlighet i applåderna. Jag anför detta egentligen blott för att få ett tillfälle att hälsa från honom till hans många unga vänner i Sverge.