för den oförbättrade brottslingen gifves ett helvete, så måste man fasa vid tanken derpå, att brottslingar finnas, så litet förbättrade och beredda, att de på afrättsplatsen kämpa med bödeln om sitt lif, och hvilka sålunda efter all sannolikhet blifva af staten skickade till evig fördömelse. Man hade mycket talat om det barbariska Ryssland, som skickade sina brottslingar till Siberien, men hvad vore Siberien mot helvetet. Äfven hr Hedengren betraktade frågan ur religiös synpunkt, men hann dervid till motsatt resultat. Dödsstraffets afskaffande vore hvarken nödigt, nyttigt eller behöfligt. Man hade sagt, att Sverge genom att genomföra ifrågavarande reform skulle komma att ställas högre såsom kulturfolk, men denna åsigt kunde tal:n ej dela. Blott genom att utmärka oss för mildare seder, kunna vi vinna en sådan ära. Beträffande dödsstraffets berättigande, trodde talaren detsamiha vara gudomligt, och hänvisade i detta hänseende till Mose lag. Det vore i alla händelser godt, om dödsstraffet finge stå qvar såsom ett hotande åskmoln mot sådana brottslingar, hvilka visat sådan förhärdelse, att intet annat straff kan anses lämpligt. Hrr Witt, Isberg, L. 0. Larsson, yttrade sig äfven för straffets bibehållande, hvaremot hrr Jonas Andersson och P. Nilsson i Espö talade för dess afskaffande. (Forts.)