Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1868, sida 1

— Jag skall äta en bit med pappa Joseph. Om du får se vicomten, så säg honom att jag vill tala med honom. — Ja, herr Combalou. Poeten steg upp, med ögonen riktade mot det rökiga taket, hvilket han tog sör himmelen, och började deklamera: vBåd pligt och vänskap mana dig, O store Combalou, att en absinth du bjuder mig, ty jag har ej en sou. — Åh, är du der, din odåga? utropade herr Combalou, bränvinstratt, tjuf! Poeten utsträckte händerna, för att taga gudarne till vittne: ; — Vägen till Corinth, utropade han, är icke tillgänglig för alla. — Se der, kanalje! återtog Combalou, smörj ditt eländiga kadaver! Och han aflägsnade sig, i det han kastade ett tio-centimersmynt till poeten. — Det kan inte nekas, sade Skyddsengeln, att du har suddat bort ditt lif. Se på Mathieu le Blanc — han är poet som du, men han är en dugtig karl. Man afgudar honom i klostret SaintJean-de-Latran, och lumpsamlarne slåss om hans visor. Den karlen lefver af sitt arbete! Skyddsengeln började sjunga Mathieu le Blancs sista visa, Konungen af Arrerpine, på samma melodi som Vin för fyra sous-Hans Majestät af Auverpine Har kännt sin lifstråd brista, Och med ett skinn af en kanin Man har betäckt hans kista. I detta ögonblick inträdde vicomten. Vicomten var öfver femtio år gammal. Han bar en syrtut, hopknäppt ända upp till bakan.