Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1868, sida 1

— Poeten är en galning, en odugling, nan gör visor, det är allt. Det är ingen nan, sade de. Och den förfäade återvände till sitt nörn och klunkade sin absinth, alltjemt absinth. Tid efter annan hörde man honom mumla mellan tvenne hickningar: ,0, Venus, månne du en hurtig sjöman kände, När först ur vågens skum du steg, — och hjertan tände! Och han drack! Hans ögon stirrade på de nedrökta väggarna. Derefter föll hans hufvud ned mot bordet, och han grymtade ännu: O, Pan! — Susande skogar — Tindrande stjernor — Hulliga hjordar, Lesbos jungfrur! Bredvid poeten, som ännu icke var öfverlastad, satt ställets Skyddsengel denna afton. Skyddsengeln är en hedersman, hvars söromål består uti att hemföra de druckna, för att beskydda dem mot ficksnekare. Man kan ej göra sig begrepp om alla le egenskaper, som erfordras för att vara Skyddsengel. Nykterheten är den första äf hans dygder. Utan den skulle han låta resta sig af sin skyddsling och dricka med honom. Jemte nykterheten bör Skyddsengeln ega en kroppsstyrka, som sätter honom i stånd att beherrska sin man, att lyfta upp honom, då han faller, och draga honom med sig, om han gör motstånd. En tredje person inträdde nu i det inre rummet på Kanaliserade Kaninen. — Har du sett vicomten i qväll? sade han till Skyddsengeln. — Nej, herr Combalou, nej. Han har inte kommit än.