trefve Filip Königsmark eer Svartsjuka och hämd.) Af Sophie Bolander. — Också du, min Anna! Du borde känna mig bättre Vår räkning är dessutom icke uppgjord. Kanske tror du att jag icke sörjt för dig? I den portfölj, som jag lemnat på mitt skrifbord, skall du finna en försäkran för din framtid, en belöning för den trogna tillgifvenhet, hvarförutan hertigen, min fader, skall beskydda dig mot de olägenheter, som din trohet mot mig skulle kunna förskaffa dig vid detta hof, och lemna dig en fristad i vårt kära Celle. — Skulle jag lemna er i ett ögonblick, som detta? — sade v. Molk. — Nej, jag åtföljer er på resan och i den fri stad ni valt. Må ni blott icke försumma den lyckliga stunden Prinsessan räckte handen och sade: — I min belägenhet troi man icke på någon annan lycka än himlens beskydd, ocl skulle icke det följa oss i morgon lika väl som i dag? Grefve Königsmark — fortfor hon vändande sig till honom — i mor gon. Ni har hört mina skäl. Jag kan icke öfvervinna dem — Det är alltså ert fasta beslut? I stället för svar räckte hon honom sin hand. Han tryckt den till sina läppar och sitt hjerta. — I morgon! — hviskade hon. Han gick med en suck, utan att säga något mera. — I morgon skall jag återse mina barn, och sedan qvar håller mig intet, intet mer, — sade hon till v. Molk, sedar han gått. Hon gick till sängs och försökte somna, men sömnei flydde hennes ögon och sorgsna tankar pressade hennes bröst v. Molk sökte lugna henne, och ehuru hon först sökt afböj: hennes uppskof, gjorde hon nu allt för att intala henne moc och förtröstan för utgången deraf. Hela natten förflöt unde en tilltagande oro. Först långt fram på morgonen kräfde na turen ut sin rätt, då hon sjönk i ett par timmars hvila. Mei de krafter hon derigenom vann voro endast för nya lidanden ) Forts. fr. n:o 49.