Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 februari 1868, sida 2

—1-11 11—— 1 ot MA 1411158914 2-HTGUUH, Norrland, Ostpreussen, London, Algier 0. s. v., finnes dock intet tvifvel om, att nöden är stor och allmän bland våra fattige, på grund af den herrskande dyrtiden och den tidiga, ovanligt stränga vintern, som redan tidigt på hösten medförde inskränkning i arbetsförtjensten. Följderna häraf visa sig i de många och allvarliga klagomålen öfver det öfverhandtagande tiggeriet. Man har ej på många år sett ett så stort antal fattiga barn ströfva omkring på gatorna och i husen för att tilltigga sig mat och penningar, som denna vinter. Polisen är nödsakad att se igenom fingrarne med detta tiggeri, som till stor del bedrifves af helt små barn af ända ned till 5 års ålder, ty det är icke ovanligt, att dessa små i verkligheten måste spela familjeförsörjare. Att detta tiggeri är en stor och i längden ytterst skadlig kommunal olämpa, betviflar ingen, men medlen att afhjelpa densamma äro svåra att utfinna. Man synes öfverallt hafva gjort den erfarenhet, att det offentliga fattigunderstödet ej förslår för sitt ändamål, utan att man äfven måste taga den enskilda välgörenheten med i beräkningen, för att afvärja den värsta nöden från den fattiga befolkningen. Denna välgörenhet kunde helt säkert bli en rik och ständigt flödande källa till lindring af nöden, ty om man ansloge i penningar hvad som hela året om privat gifves till nödlidande, skulle det uppgå till tusental. Men huru ha väl hittills dessa tusental användts? Jo, denna stora hjelp utkastas nu bland den fattiga befolkningen så godt som blindvis: den tilltagsnaste och derför ofta minst värdige tager lejonparten, medan dengtillbakadragne och blygsamme behöfvande fär intet eller föga. Den enda möjliga väg, på hvilka den enskilda välgörenheten kan komma att verka efter sitt ändamål, är att såvidt som möjligt organisera densamma, och detta antages kunna uppnås genom följande förslag till stadens fattigvårdsföreståndare: I hvarje distrikt utsändas listor till de derinom boende familjer, för att få påtecknadt hur många fattiga barn hvarje familj vill bespisa dagligen; i de flesta hushåll skulle helt säkert ett eller två barn dagligen kunna bespisas med lemningarne af familjens måltider, alltså utan kännbar utgift för gifvaren. Fattigföreståndaren har då att anvisa hvarje familj de barn, som ha att infinna sig på bestämd tid, för att erhålla mat till förtäring på stället, hvarigenom många hundra små barn skulle tillförsäkras en eller flera ordentliga måltider hvarje dag. På detta förslag har emellertid fattigvårdsstyrelsen lemnat ett omotiveradt afslag, såsom det antages af det skäl, att den, som är anställd för att förvalta stadens direkta fattigskatt — hvilken i år uppgår till öfver 100,000 specier, på grund af de många män, som afrest till Amerika samt efterlemnat hustrur och barn oförsörjda — ej anser sig befogad föreslå, att ytterligare fattigbördor skola påläggas stadens borgare, men idten har redan omfattats med intresse i alla hus, och opinionen för densamma är så stark, att auktoriteterna helt säkert komma att gifva efter. Förslaget har under diskussionen vunnit den utsträckning, att man ej vill låta bördan falla blott på de gifta, utan fordrar, att ungkarlar, som ofta äro i en god ställning, skola teckna sig för matbiljetter till ångköket, hvilka kunde komma de fullväxta sattiga till godo. Fattigvårdsmyndigheterna blifva slagna med följande 8 argumenter, hvilka de omöjligt kunna motstå: Genom detta arrangement uppnås: 1) att bördan blir jemnare fördelad och proportionsvis lätt att bära för den enskilde; 2) att man blir qvitt plågan af det öfriga tiggeriet, i det polisen då kan inskrida utan undseende; 3) barnen erhålla sjelfve maten, och man är säker på att ej understödja lättjefulla föräldrar, hvilka låta sina 5 års gamla barn uppträda såsom familjeförsörjare; ; 4) det skadliga och demoraliserande inflytande, som tiggeriet utöfvar på barnen, upphör med sjelfva tiggeriet; 5) hustjufnader, hvilka ofta begås af fremmande och okända tiggare hvar de finna tillfället gynnsamt, upphöra; 6) med bekantskapen med det sattiga harn, hvilket man ger mat, skall deltandet för detsamma ökas, och välgörenten skall utsträckas längre, måhända ett band för hela lifvet mellan gifvaren och emottagaren; 7) len kristliga pligt utt hjelpa fattiga, som åhgger oss, uppfylles härigenom på det verksammaste sätt, i det den tillika blir en moralisk hjelp, medan den hittills ofta varit motsatsen; 8) slutligen lemnas på detta sätt det offentliga fattigunderstödet den kraftiga hjelp, som det ögonskenligen behöfver, medan den enskilda välgörenheten hittills ofta endast gjort skada — — För öfrigt upptages den allmänna uppmärksamheten starkt af en maskeradbal, som balettmästaren Gredelue i morgon afton arrangerar på teatern, hvars scen och salong ombildas till en stor balsal, i det ett golf lägges öfver orkestern, parketten och parterren samt salen utstyres med all den elegans, som kandelabrar, ljuskronor, blommor och praktfulla draperier förmå åstadkomma. Hela vår beau monde deltager, de äldre damerna såsom åskådare från logerna, de yngre i kostym. Till underhållningen för aftonen medverka den franska balettpersonalen och hela teaterpersonalen. En fransk och en norsk sångqvartett i kostym uppträda; ett nytt slags vals med originalmusik, kallad la Norvegienne, har komponerats för tillfället; likaledes utföres af den franska baletten , Christiania royal quadrille, komponerad af mr Gredelue. Det är första gången, en sådan fest gifves på teatern; den synes bli inbringande för entreprenören, då allaredan 1,000 biljetter å 1!; specie äro antecknade, och de många af oss, som bevistat de storartade maskeradbalerna på operan i Paris, losva sig mycket nöje, sans comparaison för öfrigt mellan fransk uppsluppenhet och norsk. ö En hel del gaskonsumenter utsågo förliden månad en komit, som skulle underhandla med vårt privilegierade gasverk. 4 4 om billigare priser på dess produkt och något större garanti för riktig beräkning B 11. — 242 —