Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1868, sida 3

om halmslätningen i Belgien. (Utdrag ur: ,Åkerbruket i Belgien, af Emile de Laveleye, öfversatt af Hjalmar Nathorst.) Uti en dalgång, belägen vid en af Maas bifloder, Jaör, har man börjat att konk e eå Toscana uti tillverkningen af halmilätor. ting kan vara intressantare än d jordbruksindustri, hvars fina prod af alla Europas hufvudstäder, Amerika, och hvilken utgör rikedor tjugo socknar, som äro belägna på lan sor, och som man förr knappast kände till. Då det icke finnes uti Belgien ett mera träffande exempel på de välgerningar, som, till och med midt på landsbygden, förädlingen af ett bland de första ämnen man der skördar, kan medföra, så må det tillåtas oss ingå i några detaljer öfver detsamma. Då en ort utmärker sig för en särskild produktion, kan man nästan alltid söka orsaken dertill uti jordens geologiska beskaffenhet, och åtminstone här är detta fallet. Maestrichts krithaltiga jordmån, så känd af geologerna, och som äfven förefinnes uti floden Jaörs dalgång, gifver åt sädeshalmen vissa särskilda egenshaper, såsom smidighet, styrka och framför allt en hvithet, som man påstår, att man ej annorstädes erhåller i så hög grad. Visserligen är den italienska halmen, oaktadt dess egendomliga gula färg, finare, starkare och vackrare Ymen flätan deraf göres af stråen på ett slags dvergartadt hvete, som ej finnes annorstädes än uti Toscana, och hvars halm är tillräckligt böjlig för att kunna användas, utan att man nödgas klyfva den. Den belgiska flätan återigen är gjord af halmstrån, som äro skruna och delade i likhet med de halmarbeten, man tillverkar i Schweiz, i England och Tyskland. Aretet utföres här med en märkvärdig omsorg och efter de mest olika mönster; det har dessutom en så utomordentligt vacker färg, att det erhåller företrädet på de förnämsta utländska marknader. I Paris till och med är det den belgiska halmflätan, som begagnas för att tillverka de finaste