Magnus, Frisell och OÖrdtoranden. Förslaget N:o 5. Hr von Schoultz. Drätselkammaren har förklarat detta hans förslag oförenligt med de i gällande kommunalförordning innefattade grunder rörande kommunernas beskattning. Till bemötande af denna åsigt, uppläste motionären ett skriftligt anförande, hvari han sökte ådagalägga den lagliga befogenheten af sitt förslag. Yrkade på bifall till detta; men om sådant ej kunde erhållas, hemställde tal:n, att Stadsf:e först måtte tillfrågas, huruvida de delade Drätselkammarens uppfattning om förslagets olaglighet. Utfölle svaret härpå nekande, så blefve motionären i tillfälle att yrka förslagets hänvisande till ny utredning. Hr Philipsson hade ej så lätt kunnat följa hr von Schoultzts skriftliga framställning, men likväl funnit, att deruti i främsta rummet åberopats ätskilliga äldre kungliga bref rörande fastighetsegares skyldighet att vidkännas serskilda afgifter för sina fastigheter. Om dessa bref fortfarande gällde, så erfordrades ju ej den af motionären föreslagna serskilda fastighetsskatt, emedan afgifterna då, enligt 5 58 i kommunalförfattningen, skulle utgå. Men det finnes ett mycket nyare kungligt bref, dateradt d. 26 Nov. 1866, angående lektor Blomstrands besvär i fråga om fastighetsegarnes i Göteborg frikallande från dem tillförene såsom serskild klass åliggande skyldigheter och afgifter. I detta bref har Kgl. Maj:t, med ogillande af klagandens yrkanden, förklarat, att af Stadsf:es utaf Kgl. Maj:t fastställda beslut af den 3 September 1863 om fullkomlig likställighet mellan kommunens alla medlemmar i kommunala rättigheter och skyldigheter ostridigt följt befrielse för fastighetsegarne såsom serskild klass från de uti de äldre kungabrefven omnämnda afgifternas utgörande, hvadan all vidare tillämpning af dessa äldre bref numera upphört. — Motionären har i sitt skriftliga antörande vidare medgifvit hvad Drätselkammaren yttrat, att fastighetsskatt i sjelfva verket skulle drabba alla dem, som bebo lägenheter i fastigheter. Derigenom skulle inträffa, att en dylik ny skatt, tillfölje af höjda hyror, komme att drabba det stora antal till arbetsklassen hörande personer, hvilka, i följd deraf, att de icke erlägga någon bevillning, äro befriade från kommunalskatt medelstuttaxering — ett resultat, som i sanning icke kunde ha varit motionärens mening, då han just åsyftat lindring i de mindre bemedlades afgifter till kommunen. Hvad slutligen beträffade en af motionären gjord antydan, att kommunens medlemmar ej fått tillgodonjuta den lindring i hyror, som bordt bli en följd af fastigheternas befrielse från de äldre afgifterna, så läte det mycket lätt förklara sig, då i sjelfva verket fastighetsegarne, som numera efter berillningen påföras kommunalbidrag, hvilket förut icke skedde, i allmänhet alldeles icke få vidkännas mindre, utan fastmer högre kommunalafgifter än förr. Tal. trodde fördenskull, att äfven om Stadsfullm:e vore berättigade att pålägga ny sastighetsskatt, de dock ej borde göra detta, emedan en dylik skatt, liksom hvarje ny beskattning, i högre grad drabbar de obemedlade än de förmögne. Drätselkammaren har emellertid visat, att kommunen ej eger en sådan rätt, och uteslutande af denna anledning måste förslaget lemnas utan afseende. Hr Berger hade ej fattat hvad motionären menat med ,,oförmedlad (tomtyta, och anhöll, att motionären härom imätte lemna jupplysning. Hr von Schoultz afgaf, med anledning af denna interpellation, en förklaring, hvilken det ej var ref:n möjligt att uppfatta, men som slutade med, att motionären ej skulle göra? någon invändning, ifall Stadsf:e ville ändra oförmedlad till , förmedladHr Berger genmälte, att han med sin fråga äfven åsyftat att visa, hurusom motionären ej sjelf vetat hvad han velat föreslå. I öfrigt har motionären ej sagt, hvem som skall verkställa ,,förmedlingen. Hela historien är, att motionären velat ha införd en ,.samvetsnämnd för tomternas bedömande, och häri låge för talm ett ytterligare Skäl att yrka bifall till Drätselkammarens förslag. Öfverläggningen var härmed slutad, och resultatet blef, att Stadsfullmäktige, i enlighet med Drätselkammarens hemställan, förklarade, det förslaget, såsom oförenligt med de uti kgl. förordningen om kommunalstyrelse i stad innefattade bestämmelser om stadskommunens beskattningsrätt, icke kan till någon vidare åtgärd af Stadsfullmäktige föranleda. Leä