DE TIUGOEX. Pariserskildringar af Scholl. (löfversättning af Sigfrid Nyberg.) FÖRSTA DELEN. Jag bannlyste all fruktan och svarade med fast röst: — Mitt namn är grefve de Navarran. Jag har hvarken far eller mor. Jag älskar lyx och jag saknar bröd! Om ni här föreha något, som inbringar en lätt förvärfvad rikedom, så ryggar jag ej för någon fara. Jag skall blifva en af edra. Mazeppa, fastbunden på en vild häst, störtade midt ibland en stam, som valde honom till sin konung. Ett brott hade fört mig till detta hvalf, hvarifrån jag skulle utgå rik och mäktig. De förbundne rådgjorde med låg röst. — Vi äro endast tjugo, sade slutligen den, som hade frågat mig, och vi böra vara tjugoen. En af samfundets medlemmar fattas vid uppropet, och den som fattas är chefen. Vi behöfva en man, som verlden kan emottaga, en man, som vi skola sätta öfver oss, så att han kan beskydda oss, likasom en vedett, utställd på en höjd. Vill ni blifva denne man? Jag svarade beslutsamt: — Ja. — Ni svär att aldrig förråda samfundets hemlighet? Att dö, utan att yppa de band, som förena oss? ) Se H.-T. N:o 48.