Gresve Filip Königsmark eher Svartsjuka och hämd. ) Af Sophie Bolander. — Kort efter det hon hemkommit infann sig fröken Molk hos mig, med tillsägelse att prinsessan, som hela aftonen känt sig opasslig och derföre i förtid lemnat sällskapet, hade fattats af en sällsam oro för lilla sessan, hvarför hon önskade se henne och med egna ögon öfvertyga sig om hennes välbefinnande. Jag måste uppväcka henne ur sin goda sömn, låta påkläda henne och lemna till favorit-damen, som fått befallning att föra henne. Denna ovanliga händelse väckte min nyfikenhet, hvarför jag efter en stunds förlopp inträdde till prinsessan, föregifvande mitt ärende vara att efterhöra den hllla. Vid min ankomst blef prinsessan synbarligen vred, svepte barnet i sin schal och tillsade mig att gå. Hvartill detta? Det var icke sättet att stilla min nyfikenhet, och jag tillstår, att den nu blef större än någonsin, ja, att jag verkligen började få misstankar. Jag hann icke lemna rummet, innan den lilla gjorde sig fri ur schalen för att visa mig hur grann hon var. Hon var, så att säga, betäckt med perlor, de allra skönaste perlor, och till en mängd, som jag knappast tror varit sedd här vid hofvet. Grefvinnan andades med feberaktig oro och sade: — Perlor? .. Är det möjligt? — Ingenting är sissare! Prinsessan bortryckte dem hastigt, kastade en näsduk öfver dem och gaf mig flickan att föra henne tillbaka. — Verkliga perlor, äkta perlor, icke leksaker för barnet? — framstötte grefvinnan. -— Ni tror då att jag icke förstår skillnaden mellan verkliga perlor och vaxpiller? Var god och ötvertyga er sjelf! — Och v. Kratzch framräckte det medhafda smycket. ) Forts. fr. n:o 46