Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 februari 1868, sida 2

— Hvad säger ni? Har icke UHerrenhausen försonat er med grefvinnan ÄÅuroras obeveklighet? — Här är icke fråga om Herrenhausen och grefvinnan Aurora, utan om den skymf hennes brottslige broder tillfogat er, ert hus och — mig. Här är inte fråga om anledningar utan bevis, talande, ögonskenliga. Jag har med egen hand hållit och med egna ögon beskådat ett smycke af de omtalade perlorna, tillhörigt prinsessan, och jag vet att hon eger de öfriga; jag vet, med en visshet, som ej tål något tvifvel, att han hos henne gör hemliga besök om nätterna och tar emot billet-douxer under fröken Molks fönster. Ni ser häraf att hela saken är mig nogsamt bekant, och hvad jag för öfrigt har att beklaga mig öfver, kan ni häraf finna — hvarpå hon räckte kurfursten Rosenbergs bref. Han läste. — Den bofven! — sade han och stampade med foten. — Han vågar smäda er! Det är oerhördt! — Ni skall hämna mig. Säg, min furste, att ni skall göra det! — Ja, jag skall hämnas! Från denna dag vise han sig aldrig vid mitt hof! — En vacker hämd! — Och aldrig i mitt rike! — För att vid andra hof fullfölja sitt spott och spe mot er och mig, så mycket argare genom förbittringen öfver det straff han lider. — Hvad önskar, hvad fordrar ni då? — Att ni straftar den brottslige som han förtjenar, unler skenet att dermed aftvå en fläck på ert hus. Låt påpassa nom på väg från furstinnan och — en geste uttryckte det friga. Kurfursten spratt upp, tog ett steg tillbaka och sade: — Vi är sträng, min sköna grefvinna. — Denna stränghet anstår er, den och ingen mindre. Enast i den kan jag se er ömhet om hvad min ära tillhörer. O, nin furste, utan den nödgar ni mig till det steg min syster agit. Lycklig hon, som icke är utsatt för den skymf och de val jag lider! — Och grefvinnan sjönk med tillslutna ögon ed mot sitt spetskantade örongodt. (Forts.)