Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1868, sida 2

— ——1:zt;; !;;:3.) dömt honom till landtlifvet. Jag var nitton år, då jag förlorade min moder. Denna förlust, smärtsam för mig, blef oersättlig för min fader. Två gånger om dagen, vid måltidstimmarna, snyftade han, då han såg den tomma platsen vid sitt bord, Han kunde ej öfverletva henne, som alltid hade styrt hans handlingar; detta förmynderskap fattades honom, han föll för att icke mera uppresa sig, och jag kan säga att han dog at sorg. Hans dödskamp hade räckt i två år; jag var myndig. Min fader lemnade mig fyra till femtusen livres i ränta, representerade af en jord i dåligt tillstånd och en stenbarack, hvilken snarare såg ut som en qvarn, än som ett slott. Denna feodala qvarn var belägen vid stran den af en liten flod, Ciron, som kommer från sandhedarne och kastar sig i Garonne. . . Jag tänkte ej ett ögonblick på att qvarstanna der. Jag sålde jorden och slottet, och två månader efter Pierre-Jean-Gaston des Harts, grefven af Navarran, herre till Esteys död anlände jag till Paris med sextiotusen livres på fickan. . . Ifrig att sälja min egendom hade jag blifvit uppskörtad af affärsmännen. Men hvad brydde jag mig derom. Jag var i Paris, det var allt hvad jag ville. Mina sextiotusen livres räckte icke ett år; jag var en oerfaren spelare; om en sak förvånar mig, är det att jag ej förlorade allt redan den första dagen. (Forts.)