Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1868, sida 2

en så är det ni eller någon, som gömt et. — Vi äro inga tjufvar, stammade den, som bar lanternan. — Det får ni bevisa, sade vaktaren. L Oeh i det han drog sin sabel, tillade lan: — Om någon af er söker att fly, så hugger jag ned honom. Framåt marsch! Den unge man, som höll spaden, erfor då ett anfall af galenskap. Då han såg sig förlorad, förlorad utan räddning, upplyftade han spaden och rikfade ett våldsamt slag mot vaktarens hufvud. Jernet inträngde genom högra tinningen till två dums djup. Vaktaren nedföll död Vid detta ställe tyckte sig den hedervärde Davidson, eller! snarare Jean Deslions, urskilja spåret efter en tår på manuskriptet. Den unge mannen, 82. dödade vaktataren, fortfor Uunuskriptet, var jag, grefve — wavarran. Min kamrat var en medicine studiosus, vid namn Dalibert. . Han väntade måhända att blifva mitt andra offer. Innan jag närmare redogör för det olycksöde, som gjort mig till mördare, bör jag nämna hvilken jag var vid denna tidpunkt, och huru jag fann mig, intagande middag med en student på en restaration vid rue Dauphine. XVI Skrinet. Jag är född i Preignae och son till en fattig adelsman, hvars svaga karakter hade