Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1868, sida 2

verksamhet utaf den beskaffenhet som Itrafiken, och komme man då alltmer in skommit på tal genom en af hr Jöns Pärsen protest från en och annan talare, som var angelägen att statens inkomster ej måtte beräknas för högt, så att statsbrist skulle uppstå till följd af de för högt kalkylerade inkomsterna. Det upplystes dock snart, att saken var utur denna synpunkt alldeles likgiltig, enär samma pris inginge äfven i utgifterna, hvadan det hela utgjorde en bokföringsfråga, men intet annat. Den vinst staten komme att göra på affären inskränkte sig till något öfver 8,000 rdr, hvilka eljest skulle komma elementarläroverkens lärare till del, i det deras lönefyllnad blefve genom det högre statspriset å spanmålen något förminskad. Utskottets betänkande bifölls. I öfrigt uppstod en kort debatt rörande regeringens af statsutskottet understödda förslag att beräkna jernvägarnes inkomster såsom statsinkomst och deras utgifter såsom statsutgifter på den ordinarie staten. Häremot yttrades af en talare, hr Hedlund, betänkligheter, då han dels ansåg att jernvägarnes behållningar borde ingå till riksgäldskontoret för att förminska statens bidrag till räntorna å jernvägslånen; dels funne besynnerligt, att ibland statsinkomster och utgifter upptaga inkomsterna och utgifterna af en affärsjernvägstrafiken. Efter samma princip skulle man ju också kunna upptaga riksbankens inkomster och utgifter på den ordinarie staten, i st. för att blott upptaga bankens slutliga behållning. Riksdagen skulle härigenom få sig ålagdt att omedelbart granska och besluta alla utgifter för jernvägspå den bana, som redan torde vara alltför mycket beträdd, att låta representationen direkt ingripa i förvaltningens alla detaljer, hvarigenom slutligen riksdagens arbete och tiden för dess samvaro skulle alltmer ökas. : Det är kändt att dessa åsigter delades af många ledamöter inom kammaren, men utskottets betänkande bifölls dock utan votering. Erfarenheten skall nu lära, om I representationen skall förmå bära den nya, tunga börda, som härmed blifvit henne pålagd. Det tråkiga ämnet: resekostnadsersättningarne för riksdagsmännen, har åter son väckt motion om nedsättning i dessa kostnader, på det att riksdagsmännen skulle föregå med exempel på sparsamhet. Saken eger skäl för sig, men den besparing, hvarom fråga är, utgör en bagatell. Derigenom att åtskilliga riksdagsmän kände en viss leda vid hela diskussionen blef den förseglade sedeln förunnadt att gifva utslaget vid en votering, och detta utslag utföll tyvärr emot den bättre meningen. Hr J. Lindström hade beklagligen afsagt sig uppdraget att vara statsrevisor, och kommer alltså nytt val att i detta hänseende ske. Då man sedan någon tid! tillbaka saknat denne aktade representant på sin plats, hafva de sorgliga anledningarne till hans frånvaro rönt uppriktigt deltagande från hans många vänners sida. Det har sedan någon tid tillbaka omtalats, att konstitutionsutskottet vid granskningen af statsrådsprotokollerna funnit en anledning till anmärkning mot en at konungens rådgifvare, och i dag berättas, att! denna anmärkning vunnit majoritet inom utskottet. Saken rör de ofta omtalade Lundhska tomterna, hvilkas inköp till Stockholms stad beslutades af stadsfullmäktiges majoritet, med en å två rösters öfver vigt. Men nu innehåller kommunalförord ningen för hufvudstaden, att för beslutrörande ,nya frågor erfordras en majoritet af ?(, at de afgifna rösterna. Var nu detta tomtinköp en ,,ny fråga eller ej? Stadsfullmäktige sjelfva förklarade den det vara, men öfverståthållaren var af en motsatt mening. När saken kom till regeringen lärer statsrådet hafva delat stadsfullmäktiges mening, men öfverståthällarens blef den gällande, till följd af ett diktamen från konungen. Att statsrådet Lagerstråle, ehuru af skiljaktig mening från H. Maj:t, likväl kontrasignerade regeringsbeslutet i denna lagtolkningsfråga, lägges honom nu till last af konstitutionsutskottet, som funnit honom hafva i detta fall ej ådagalagt de egenskaper af ,,nit, skicklighet och drift, hvarom talas i regeringsformens 107:de 8. Det är föga troligt, att saken leder till någon allvarsammare påföljd, men dess beifrande bör blifva en varning mot den ybersonliga politikens ingripande på lagtolkningens område, äfven om — så vidt jag kunnat utröna — många kraftiga skäl tala för riktigheten af det fattade beslutet, en mening, hvilken jag dock ej vågar försvara, då så många framstående lagfarenhetens män röjt en annan uppfattning. Andra kammarens undervisningsutskott lärer komma att afgifva ett betänkande af ganska genomgripande beskaffenhet. Så vill man veta, att utskottet kommer att föreslå, det ett kunskapsmått af hjelplig innanläsning fastställes såsom vilkor för inträde i den egentliga folkskolan, samt att kunskapsmåttet för inträde i dels den högre! folkskolan, dels elementarläroverket sastställes till hvad som nu erfordras för inträde i elementarläroverkets 3:dje klass, med un-. dantag af tyskan, som borde börja först i denna klass. Härmed skulle nämnda läroverks 2 lägsta klasser bortfalla, hvarafs följden måste blifva en högst betydlig förändring äfven af de 2och 3-klassiga läroverken, likasom af elementarläroverken i) deras helhet. Utskottet lärer ock kommaff att framlägga åtskilliga rätt anmärknings-. värda statistiska data beträffande nämnda? läroanstalter, med afseende å lärjungarnest antal i de särskilta klasserna och skolorna, undervisningstimmarnes fördelning på ; i ö 8 f 0 8 de olika läroänmena m. m. Att en ganska allvarlig reform påkallas i fråga om landets offentliga undervisningsväsen lärer väl komma att alltmera klart inses och behjertas. RIKSDAGEN. Utskottens verksamhet. Statsutskottet, som den 20 dennes börjat behandlingen af första utgiftsafdelningens förslag till j