Grefve Filip Königsmark eller Svartsjuka och häm d. ) Af Sophie Bolander. Sedan kurfurstinnan ännu en stund sysselsatt sig med detta ämne, som helt naturligt upptog alla hennes tankar och hela intresse, lemnade hon prinsessan, som hon förmodade i känslan af sin lycka, gaf Königsmark sin arm och lät sig af honom ledsagas tillbaka till sina rum. Så slutade detta möte. Återkommen till sig, satte Königsmark sig ned och skref följande: Nådigaste prinsessa! Då jag kommit misstankar på spåren, hvilka bjuda den största försigtighet, återstår mig endast att på detta sätt beklaga ett öde, som icke lemnar mig någon annan utväg öppen att ur mitt öppna hjerta få hembära er min lyckönskan för den händelse, som jag hoppas kommer er att afstå från ett beslut, som skulle beröfva en stor nation sällheten att se den skönaste och ädlaste prinsessa dela dess konungs tron. I ert nya folks kärlek skall ni utan tvifvel finna en motvigt mot de olyckor, som bringat er till tankan på det steg, hvilket för alltid skall blifva en hemlighet för verlden. Frukta ingen upptäckt! . . Dock hvartill denna bön? Hvartill skulle hvarje löfte, hvarje ed tjena, vore ni ej trygg i den öfvertygelse, som gjort mig delaktig af ert förtroende? Tillåt mig ega detta ljufva hopp! Med fara att misshaga kurfurstinnan måste jag ånyo lemna Hannover. Måhända skall jag icke hinna återkomma till de glädjefester, vid hvilka ni skall intaga ett så utmärkt rum. Jag skulle beklaga mig, om icke mina pligter mot er ålade mig denna resa. Den skall igensopa alla spår af vidtagna förberedelser och sålunda omintetgöra hvarje anledning till misstankar. Emellertid, nådiga prinsessa, låt vissheten af ert biForfe fr ma 41