——— 0—————————7—76ä6q — tydligen lät honom förstå hvad som bodde i djupet af hennes tankar. Emellertid lemna vi henne åt sina gissningar och sin förbittring för att i stället följa prinsessan. Hemkommen i sina rum tillställde v. Molk henne ett bref jemte en liten ask, som Königsmark bringat henne. Med klappande hjerta öppnade hon det förra och läste: Det är då er afsigt att fullfölja ert beslut? Nå väl! Ni skall alltid finna mig villig att tjena er, också om det måste ske med blödande hjerta. Ni har rätt: vi hafva ingen tid att förlora! Alla mått och steg äro så vidtagna, att er afresa kan företagas när helst ni sjelf behagar bestämma det. I morgon natt, t. ex.? Klockan tolf, sedan allt kommit i ro i slottet och vi kunna vara förvissade att icke blifva öfverraskade, torde ni tillåta mig få i edra rum hemta er. Skulle ni häremot hafva några betänkligheter, täcktes ni derom underrätta mig på samma väg som ni förr tillåtit mig begagna. Efter kurens slut, sedan allt tystnat, skall jag der infinna mig. Och nu, nådigaste furstinna, förskjut icke en bön, den enda, den sista jag till er skall uttala. Tillbakavisa icke dessa prydnader, som jag tillåter mig nedlägga för er fot. Låt dem någon gång i er enslighet få påminna eder om ett hjerta, som från er barndom älskat med en kärlek så varm, som den kan hysas i ett menniskobröst, och så ren, som den på jorden kan näras. Må de med sin skära hvithet få omsluta er panna, belyst af den himmelska frid, för hvilken alla sorgens skuggor flytt! Och må de efter er blifva ett arf till er dotter och hennes efterkommande, och de, lika värda lyckan som ni, skonas för den bittra erfarenheten af hennes orättvisa! Ödmjukligast Filip Königsmark. Då prinsessan öppnade asken, fann hon deri det redan förut omtalade perlgarnityret. Utan att ana det prof, hvarpå det satt Königsmarks ärelystnad, kände hon att kärleken åtföljde denna gåfva, och hon tryckte den med ömhet till sitt hjerta. (Forts.)