— 6 3 nadt i slottet, satt Anna väntande vid sitt fönster. Det dröjde icke länge innan hon märkte någon röra sig derutanför. Hor öppnade det sakta och nedsänkte vid ett snöre brefvet, åtföljdt af blomman. Den häftiga rörelsen på snöret tillkännagaf den otålighet, hvarmed den dervid fästade bördan lossades. Ögonblicket derefter hördes det sakta ljudet af hastig! bortilande steg. Emellertid led grefvinnan Platen af en plågande oro. Rosenbergs bref lemnade henne intet lugn. Hans beskyllningar och Königsmarks uppförande stredo som starka kämpar om herraväldet öfver hennes känslor. Hon brann af begär att se prinsessan och Königsmark tillsammans, för att af deras ord och blickar kunna ställa ett horoskop för berättigandet af sina misstankar. För detta ändamål förmådde hon fursten att gifva en kur för hofvet. Utan att ana den plan, som låg derunder, iakttogo dock prinsessan och,grefven den möjligaste försigtighet Den förra höll sig uteslutande vid kurfurstinnans sida, och den sednare tilltalade henne icke, utan i dennas närvaro. Deras vaksamhet öfver sig sjelfva gäckade grefvinnans, men lugnade den henne tillika? Var icke den likgiltighet de visade beräknad, borde hon icke deri se en anklagande förställning? Hon trodde det, och till hennes fruktan sällade sig förargelsen öfver fruktlösheten af hennes möda och den aldrig funna tråden, som kunde leda henne till utgången ur gissningarnes labyrint. För att göra slut på det plågsamma tvång, hvari hon befann sig, lemnade prinsessan, under förevändning af opasslighet, tidigt sällskapet. Vid afskedet vexlade Königsmark en blick med fröken v. Molk, som förrådde en hemlig mening. Den undgick icke den spända vaksamheten. Men i stället att låta märka något vände hon ögonen åt en motsatt sida, der hon i en spegel kunde se hvad som tilldrog sig i de rum prinsessan hade att passera. Hon såg Königsmark följa på afstånd, tills han ilade fram, såsom för att upplyfta fröken v. Molks schal, som med snibben från hennes arm släpade ned på golfvet, hvarvid han praktiserade henne något i handen, hvilket hon dolde inom vecken på schalen. Derpå vände han tillbaka, närmade sig grefvinnan och tilltalade henne på ett sätt, som skulle väckt hennes förtjusning, hade hon vågat förtro sig till uppriktigheten deraf. Nu deremot besvarade honom med en stolthet och bitterhet, som