Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 februari 1868, sida 2

Knappt befann Louise sig i bädden förrän hon öppnade ögonen och uppga en djup suck. — Mor, utropade hon med ett sönder slitande uttryck och dolde ansigtet unde: täcket. — Vi skola rädda dig, stackars barn sade Madelaine gråtande, jag förlåter dig Jean, som kände sig djupt upprörd nalkades sin syster, tryckte sina läppar mot hennes panna och utropade: -— Dr måste lefva, Louise! Hör du? Jag vill at du skall lefva. Ljudet af en galopperande häst hördes utanför. Madelaine bleknade och betraktade sir son. En ny person inträdde hastigt i hyddan. Det var förvaltaren på le Mesnil Han nalkades skogvaktaren, fattade honom i armen och hviskade till honom: — Tag hästen, som jag lemnat, förlora inte ett ögonblick, herr grefven vill träffa er. — Mig? sade Jean och visste ej hvad han skulle göra. — Inom en timme, tillade förvaltaren, äro auktoriteterna i Houdan underrättade; inom två timmar skall man komma och arrestera er. Det finnes endast en man, som kan rädda er — och denne man är grefve de Navarran! JIII. Förrandlingen. Knappt hade Jean hunnit fram till le Mesnils gallergrind, förrän en individ, som tycktes bespeja hans ankomst, ropade till honom: