Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 februari 1868, sida 1

UTRIKES. TYSKLAND. i Exkonung Georgs af Hannover Ssjlfverbröllop, som firades i förrgår, har på visst sätt varit omtaladt som en politisk tilldragelse. En officiös korrespondent från Berlin till ,,Augsb. allg. Zeit. har dementerat underrättelsen om, att preussiska regeringen skulle hafva förbjudit ett extratåg från Hannover, som var bestämdt att föra en mängd af exkonungens f. d. undersåter till Hietzing. En af tidningarne i Berlin meddelar deremot, att de preussiska antoriteterna hafva utfärdat förbud emot ett sådant tågs afgång både från Hannover och Braunschweig, samt att hannoveranarne i stället öfverenskommo att samlas i Leipzig, för att derifrån afgå till Wien. I staden Hannover hade en juvelerare i sina butikfönster utställt den stora silfverservis, som var bestämd till hederspresent åt konungaparet, men hap lärer genast af polisen blifvit befalld natt stänga sin butik. , Pesther Lloyd meddelar, att kejsaren af Österrika den 17 dennes skulle begifva sig till Pesth, för att undvika ett personligt deltagande i festen; andra tidningar förneka sanningen af denna underrättelse. Som vi i går meddelade, skulle kejsaren hafva nekat exkonungen att begagna de kejserliga festsalarne vid silfverbröllopsfestenITALIEN. I en korrespondens från Florens heter det: ,,Ministeren Menabreas ställni ag är ingalunda så trygg, som det på afstånd kan synas; tvertom står kabinettet gentemot en dubbel opposition. : Den Opposition, som utgår från venstern, är öppen; den andra är homligare och utgår från högern samt har till ändamål att ersätta. general Menabrea med general Lamarmora. Denna intrig är så mycket mera värd uppmärksamhet, som den står i förbindelse med den allmänna politiken i Europa. General Lamarmora är förklarad anhängare till den franska alliansen och en bostämd motståndare till Preussen, med hyilken makt han stått på spänd fot alltsedan tilldragelserna under sommaren 1866. General Menabroa är äfven vän till förbundet med Frankrike, men med moderation och måhända med hemliga afsigter. Konungen vill bibehålla den nuvarande ministeren och skulle endast i högsta nödfall kunna besluta sig för Lamarmora. Framför detta skulle han föredraga att återvända till Ratasef och venstern. Det synes verkligen såsom hade det mMivarande kabinettet majoriteten för sig; det låter votera allt hvad det vill, venstern proteslerar endast genom sin frånvaro, och lkvil kan i det ögonblick, då man minst väntar det, ett votum inträffa, som störtar ministeren. Ett sådant votum skulle utgå 1ån en koalition af venstern och den yttersta högern. FRANKRIKE. Oppositionen i lagstiftande församlir,gen rämpar manhaftigt mot regeringens, förlag till ny presslag, churd naturx ligtvis esultatet icke kan vara tvifvelaktagt. Ålöet den 14 dennes var mycket. stormigt, wartill anledningen var det 2.mendement, hvilket den gamle Berryer fordrade, att le domstolar, som döma 4 pressmål, icke kulle sammansättas så sora nu, utan etter 820 års system. Berryer uttalade oförkräckt, att det au rådande systemet vore lemoraliserande för domareståndet. Han — här antydde han äfven sin fars verkamhet, hvilken redan 1772 var advokat id parlamenteti Paris — sade sig afva en hundraårig aktning för domaretåndet. men just derför måste han beämpa systemet. Under sitt tal, och för te beteckna huru en statsman borde kicka sig, kom han att omnämna Guizot. Jag kan — så yttrade ban — icke nog cundra en sådan man. Sedan han uner så lång tid inzgehaft de högsta stats mbeten, nädsakades den 80-årige manaen tt genom de litterära produkterna at sitt nille förskaffa underhåll åt sin tamilj. id denna hedersbevisding, som Berryer af åt en statsmans rättsskaffonhet, hvilen en gång varnt hans häftigaste mottåndare och som i Frankrikes deputeradeammare hade uppträdt mot Berryer för vallfaxten till Henrik V., reste sig hela pppsitionspartiet som en man för att utrycka sitt bifall åt talaren. Berryer, öf-ergående ull de s. k. gamla partierna, , vilka han kallade för an Isle ole —