Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1868, sida 2

erkninosskatt å fahrikationen af hritbeteg ocker. I första kammaren har hr Arrhenius väckt motion om Jvitbetssocherfabrikers berielse från tillverkningsskatt under fem ärs tid. Vid remissen af hr Hedlunds första motion i frågan föranledde den en ganska liflig debatt. När samma motion nu senast föredrogs, blef den utan ringaste anmärkning remitterad. Anledningen härtill torde sannolikt vara den, att sedan förliden riksdag hafva sådana upplysningar vunnits i afseende på den redan befintliga hvitbetssocker-fabrikationens storlek, af hvilka påtagligen framgår, att den medför en ganska betydlig minskning i den beräknade införseltullen å rörsocker, en minskning som utan tvifvel successive skall ökas i samma mån hvitbetssocker-villverkningen inom landet stiger. Det är gifvet, att om staten kunde förlora införseltullen å rörsocker, eller om det vore irdifferent, derest den icke inginge till det påräknade beloppet, så kunde gerna hvitbetssockerfabrikationen vara skattfri. Men det är absolut nödvändigt, att då statens intresse i ofvanberörda fall äfven tillses, så går det icke an att lemna nämnde fabrikation obeskattad. Äfven en annan omständighet bör påpekas. Ju längre det dröjer innan denna beskattningsfråga blir definitivt afjord, desto svårare blir det att införa en rättvis beskattning. Förhållandena både i Frankrike och Belgien bekräfta det. Hvitbetssocker-fabrikanterna i nämnde länder hade tillvällat sig sådan makt, att det monopol som de förvärfvat sig måste af de respektive statskassorna dyrt återköpas, emedan i dessa länders representativa församlingar ifrågavarande fabriker hade talrika målsmän och intressenter i fabriksföretagen. Så är lyckligtvis icke ännu förhållandet inom vår representation. Endast ett par ledamöter i densamma äro delegare i den enda här i landet befintliga hvitbetssockerfabriken, och man bör vänta af deras rättrådighet, att de lemna erforderliga upplysningar om nämnde fabrikers tillverkning, hvarefter beskattningsfrågan lätteligen kan afgöras. Vi äro fullkomligt öfvertygade derom, att både hvitbetsodlingen och hvitbetssocker-fabrikationen skola stiga och fortfarande löna sig ganska väl, äfven om en måttlig skatt åsattes den sednare; ty så länge rörsockret är belagdt med införseltull, utgör denna alltid ett premium för den andra fabrikationen. Såsom ett betydelsefullt faktum anse vi oss böra framhålla, att fastän sockertullen så betydligt höjdes vid sista riksdag, och fastän hvitbetsskörden förlidet år för producenterna lemnade ett mindre gynnsamt resultat, så betaltes sockerbetorna icke högre vid fabriken i Landskrona förlidet år än åren förut. I afseende på hr Arhenii motion anse vi oss blott böra erinra, att såsom den blifvit formulerad innefattar den ett nytt monopol för den redan befintliga hvitbetssockersabriken, men tillika ett verksamt hinder mot andra dylika fabriksanläggninsar i Skåne.