Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1868, sida 2

obesvärade af de vanor, det pedanteri och de förblindande fördomar, som städse visat sig utöfva ett så stort och förderfligt inflytande i de egentliga militärstaterna. Nordstaternas folk egde derjemte den oskattbara moraliska förmånen att aldrig hafva blifvit invandt vid att betrakta sitt sjelfbestånd, sin anfallsoch försvarsförmåga beroende af en stående trupps seger eller nederlag. Affären vid Bull Run, som skulle krossat sjelfförtroendet hos ett annat folk, blef fördenskull endast en sporre till större ansträngningar. Slutligen egde nordstaterna den ekonomiska förmånen att, när kriget började, icke vara utarmade af mångåriga ,krigsförberedelser; den statsskuld, kriget ådrog dem, bära de med ojemförligt större lätthet, än Europas stater bära ,,den beväpnade freden, och denna statsskuld torde sednast om fjorton år vara alldeles utplånad. Hade Förenta Staterna från Washingtons dagar intill våra offrat sina krafter på ,,en beväpnad fred, skulle de varit ur stånd att segrande bestå en sådan pröfning som detta krig. — Det skulle ökat värdet af hr G. N:s artikel och, såsom nämndt, ställt opartiskheten i hans uppfattning, i en klarare belysning, om han vidare anfört ertarenheterna från Mexiko, der under ett likaledes fyraårigt krig ett till antalet föga betydligt, af partier splittradt och af inhemska fejder utsuget folk lyckades häfda sin sjelfständighet gentemot Europas förnämsta militärmagt, understödd som denna var af ett förrädiskt parti inom landet, af en i landets hufvudstad centraliserad förvaltning, samt af legotrupper från Belgien, Österrike och Egypten. Till sist skulle det kanske icke varit ur vägen att påpeka erfarenheten från Kandia, der under ett nu tvåårigt krig några tusen bönder, understödda af en handfull frivillige från Grekland, segerrikt hållit stången mot en väldig turkisk här, utrustad med alla krigets nyaste hjelpmedel och kommenderad af chefer, som vid Citate och Oltenitza förde sina trupper till seger öfver den särdeles ,,krigsförberedde Nikolai grannlåts-regementen. Hr G. N:s artikel låter oss för öfrigt ingenting mer veta om den nya organisationsplanen än hvad man af det kongliga trontalet redan kände. Emellertid innebär artikeln stora löften, då den ställer i utsigt en organisation, som med , fasthet och eftertryck i striden förenar ,lättnad i försvarsbördan under freden. Ett sådant förslag skall vår riksdag säkerligen med djup tacksamhet och med uppräckta händer emottaga — lika visst som den skall och måste tillbakavisa hvarje försök att ytterligare utveckla ett s. k. försvarssystem, utgående på att tillfredsställa en hos monarkerna tyvärr alltför vanlig barnslig benägenhet för grannlåt och paradväsen. På slikt har nationen sannerligen icke råd att förslösa sina bästa krafter. Ängenämt skulle det hafva varit, om man i hr G. N:s uppsats hade saknat dessa alarmerade rop om ett snart förestående krig, som upphäfvas hvarje gång regeringen har under händer något förslag, som utgår på ökade utgifter till armkväsendet. Man börjar redan blifva så vand vid dessa rop, att det är att befara, det de skola förlora sin tillbörliga effekt, när en verklig fara inställer sig. De medföra dessutom den olägenheten att väcka en utan tvifvel ogrundad misstro till de fredliga löftena från högsta ort, och de framkalla helt naturligt en allt starkare önskan, att den bestämmande magten öfver krig och fred må framdeles få en solidare grund än den som för närvarande gifves den af vår statsförfattning. Då en af Göteborgs representanter i andra kammaren vid förlidet års riksdag PF de v—