eller missförstår dess ändamål. — Och kurfursten satte sig vid dessa ord i soffan bredvid grefvinnan och såg henne djupt i ögat). Hon tviflade icke på hans mening. Hennes blickar klarnade något och hon sade: — Ers durchlauchts mening kan aldrig af mig i något afseende missförstås. Blifve icke heller min det, då jag bönfaller om att ni icke måtte förbinda grefa en tjenst, hvarifrån han utan tvifvel önskar sig befriad. — Ni ser, min grefve, — sade kurfursten — att jag ingenting gäller som er förespråkare. Det tillhör er sjelf att rentvå er från denna beskyllning. — Och jag börjar med att anhålla om ett tillfälle att faktiskt få ådagalägga det nit, hvarpå grefvinnan synes tvifla. Huru, min nådiga — fortfor han vändande sig till henne — ni motsätter er väl icke hans duchlauchts gifna tillåtelse? — Jag ber er endast bespara er hvarje tjenst, som ni kan anse gjord mig. — Tillåt mig tyda det så, att jag står utom alla förbud, emedan otdet tjenst, i sådant förhållande, bör heta lycka. Grefvinnan besvarade dessa ord med en blick af mildrad vrede. — Nå väl! — sade kurfursten, som nu trodde henne blidkad. — Låtom oss genast sätta vår plan i verket. Vädret är herrligt. Jag låter tillsäga om en öppen vagn, och vi begifva oss härifrån åstad till det nämnda stället. Inom en halftimma stod det kurfurstliga ekipaget utanför grefvinnans port. Klädd i en förtjusande promenaddrägt tog hon sin plats vid sidan af kurfursten. På sätet midt emot tog Königsmark sin. Mellan det han bemödade sig att synas älskvärd för sitt sällskap, försjönk han stundtals i djupa grubblerier, uppkallande i sitt minne allt som tilldragit sedan han första dagen efter sin ankomst till Hannover här sammanträffade med prins Karl och lade grunden till en vänskap, som för begge blef af så ingripande följder. Framkommna togo de lustslottet och dess omgifning i skärskådande för att öfverenskomma om de förändringar, som voro ) Herrenhusen förskönades at kurfursten Georg och förlänades grefvinnan Platen till sommarvistelse.