Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1868, sida 2

t. o. m. ryska presslagstiftningen icke ärsl så eländig som den, med hvilken man nu li hotar Frankrike, och han tillade, att det under restaurationens sämsta tider var bättre bestäldt med pressen än nu. Monde innehåller en skrifvelse från påfven till biskopen af Orleans, i hvilken nämnde biskop komplimenteras för sitt motstånd mot undervisningsministern i dennes bemödanden att höja undervisningen för fruntimmer. RYSSLAND. Nöden, icke allenast i en stor del af de norra och vestra provinserna, utan äfven i de guvernementer, hvilka gilla som landets kornkamrar, tilltager på ett hotande sätt. Tidningskorrespondenserna äro uppfyllda med skildringar öfver den hungersnöd, som långsamt, men allt mer och mer utbreder sig öfver det kolossala riket. Berättelser från Finland, Arkangel, Tambow, Tula, Orel och andra guvernementer äro högligen upprörande, och likväl måste man tro, att blott en del af verkliga förhållandena når oftentligheten. ENGLAND. Prinsen och prinsessan at Wales lemnade den 12 dennes Sandringhams slott, för att begifva sig till London. Timesyttrar med anledning häraf: ,, Deras vistelse på landet har i år varit längre än vanligt, och det är oss en glädje att kunna meddela, att prinsessan af Wales erfarit det fördelaktigaste inflytande af den friska luft, i hvilken hon lefvat. H. K. H. kan nu gå fritt omkring utan att behöfva stöd, och nästan utan att någon förlamning förspörjes. Ett af de första förslager, som vid den nuvarande parlamentsessionen kommer att behandlas, gäller föreskrifter för förekommande utaf sådane olagligheter, som hittills vid parlamentsvalen varit begångna. Om det lyckas att på detta område genomdrifva en grundlig reform, så skall den gamle lord Brougham hafva hunnit målet i för många års sträfvanden och strider. Han har sedan lång tid icke försummat något tillfälle att framhålla nödvändigheten af kraftiga åtgärders vidtagande mot ofvannämnde olagligheter, hvilka varit en nesa för det politiska lifvet i England. De sednaste parlamentsvalen — år 1865 — utvisade också tydligt, att tillståndet ingalunda förbättrats. Af alla de nya val till underhuset, som till följe af den sednaste reformen skola ske, torde det komma att gå hetast till i afseende på den medlem, hvilken skall väljas af universitetet i London. De 2me mest framstående kandidaterna äro Bagshot, den fint bildade redaktören af , Economist, och den äfven väl kände Robert Lowe. Den sistnämnde har bifallande besvarat en uppmaning att uppträda som kandidat och samtidigt aflagt sin politiska trosbekännelse. Han åberopar sig der på sin politiska bana under de sednaste femton åren, och hvad reformbillen angår, mot hvilken han röstat, förklarar han, att han uppgifver hvarje vidare onyttig opposition samt vill på basis af redan fulländade fakta ärligt medverka i sannt liberal anda. ,Jag förklarar mig — så skrifver han — mot den destruktiva konservatism, som betecknar öfverhusets nuvarande verksamhet, och skulle gerna se, att icke allenast börd och rikedom, utan äfven andra förtjenster kunde der finna plats, för att gifva öfverhuset karakteren af en verklig senat. Inkomsterna af irländska högkyrkan anser Lowe som statens egendom, öfver hvilken staten utan någon rättskränkning kan förfoga; men den irländska statskyrkan anser han som en orättvisa, hvilken skall hålla Irland i ständig oro och nedsätta England i utlandets ögon. Han uttrycker till slutet, att parlamentets inblandning i de irländska angelägenheterna lätt kunna förvärra desamma, och i afseende på den utrikes politiken förklarar han endast, det han önskar fredens upprätthållande samt derföre anser som skadlig hvarje diplomati, som har benägenhet att blanda sig i allt. I afseende på det feniska oväsendet skrifves från Cork: , Lik en stor fältherre, som mot en öfvermäktig fiende endast kan uppställa en liten truppstyrka, lägga fenierna an på att än här och än der utföra ett litet slag, och de ha derföre förflyttat sitt operationsfält från England till Irland, från London till Cork. Tre dagar och tre nätter förekommo här gatukravaller, och det är endast en ringa tröst för framtiden, att pöbeln hittills dragit det korta strået. Det olyckliga landet, förut förödt af sina fiender, synes nu bestämdt ate i grund ruineras af sina vänner. Mången irländsk egendomsegare, som ämnat tillbringa våren på sitt gods, har ändrat beslut; egendomsvärdena falla, och alla