Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 februari 1868, sida 2

Det finnes en passion mäktigare än ärelystnaden. — Och hvilken? — Kärleken. — Allt väl! Men hvad har den med denna saken satt göra? Mellan brodren och systren spelar den ingen roll. Grefvinnan höjde på axlarne, lade handen öfver: pannan och sade: — Mitt hufvud värker. Jag förmår icke hålla mig uppe. Jag behöfver stillhet och hvila. — Ni affärdar härmed er älskare. — Hellre saknaden än fruktan att vara honom misshaglig. g — Farväl, min skönhet! Alltid densamma, alltid Ika förtjusande! Farväl! — Och kurfursten lemnade härpå sin tillbedda grefvinna, TJUGUTREDJE KAPITLET. Första audiensen. Vi behöfva icke härefter beskrifva den sinnesstämning, hvarmed grefrinnan afbidade Königswarks äterk omst. I sin otålighet hade hon afvunnit kurfursten löftet att mottaga honom i hennes närvaro, hvarföre han, då den förstnämnde låtit gifva sin ankomst tillkänna och kom att söka audjens, lät tillsäga honom att infinna sig hos grefvinneen Platen, der han ville mottaga honom. — Välkommen åter, min grefve! — helsade honom kurfursten fryntligt. — Ni har varit 8ansIse efterlängtad, dermed kan jag smickra er. — Om så vore, skulle jag känr.a mig tacksam till en grad, som jag förgäfves skulle söka tolka. — Hvad säger ni, min grefrinna? — frågade kurfursten med en blick på henne. — Fursteord kunna lika litet, motsägas, som de fordra att bestyrkas — sade denna med ett halft leende. — Ni hör det — sade kurfursten. — Emellertid har ni dröjt mycket länge. Men Jag förmodar, att hvad som gått: ångsamt äfven gått väl, och att er sköna syster icke vägrat att befordra en furstekrona På sin broders hjessa.