— Tack, sade Jean, det är inte der jag lider. I detta ögonblick gick Sauviat, en af markis de Charmeneys arrendatorer, förbi. — God dag, mor Deslions, ropade han och stannade framför hyddan. — God dag, fader Sauviat; vill ni inte dricka ett glas hvitt? — Åh, det säger jag inte nej till, svarade Sauviat. Han steg in, slog sig ned på en stol, likasom en uttröttad, och fortfor: — God dag, allihop! En ståtlig pojke och en vacker flicka har ni, Madeleine. — Jag beklagar mig inte heller, fader Benviat eh a ouise hade flyttat glasen Å bordet närmare gästen. öch Jea. Ude dem Åk brädden med ett hvitt pulnd ; växer denna trakt. — Det fräser som c pagne Sauviat. — Skål! 2 Och han tömde glaset ö,;Lst på något nytt i irall : MadeleipÄ ka — ÄUrtt, det få vi såigrt Köra :al sade Sauviat smack lo met. ; mot gommen. — Hvad då — Ett bröll — Ah! Ka Åit — Det sku 4 i d Jean fatta das ryckte den korv: 8 t tervryckninga ny allade hos honom. Som