Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1868, sida 3

Rältegängsoch Polissaker. (Från Stockholm). Edmanska försnillningsmålet. I Dagbladet läses: Detta mål har fått ett nytt uppslag, som öranledt den af justitiekanslersembetet särskildt förordnade åklagare, v. häradshöfding Odelberg, att anhålla om detsammas upptagande till behandling inför poliskammaren före den dag, dertill det från föregående ransakningstillfället var uppskjutet; och af sådan anledning hölls polisförhör nästlidne Tisdag, till hvilket voro inkallade f. d. kommendanten å Långholmen, majoren Tellander samt handlanden Pfeiff, som i Stockholm idkar handel med lump. Häradshöfding Odelberg tillkännagaf, att han, vid jemförelse mellan de hos fångvårdsstyrelsen förvarade, från Långholmen inkomna räkningar å under de sednare åren försåld lump samt de af handlanden Pfeiff deröfver förda anteckningar, förefunnit åtskilliga olikheter, enär de af hr Pfeiff utbetalda beloppen i några fall öfverstigit de af kamreraren Edman redovisade summor. Handlanden Pfeiff kunde emellertid till förklaring af denna besynnerliga omständighet ingenting upplysa, men förmälde, att han under flera år uppgjort dessa köp med dåvarande bevaknings-befälhafvaren vid kronohäktet, löjtnant Höckert, äfvensom med dennes företrädare i tjensten. Om dessa affärer sade sig majoren Tellander ingenting veta. Härefter blef fråga om ett underslef, som af åklagaren förmenades hafva existerat vid ifrågavarande fångvårdsanstalt, bestående deri att från förrådsmagasinet derstädes genom redogöraren försålts hvarjehanda förnödenheter till vid fängelset anställda personer, hvilka till dylika köp icke varit berättigade, enär varorna varit inköpta för kronans medel och afsedda för fångarnes behof. Detta förfarande har upptäckts derigenom, att inom magasinet hittats en af numera häktade sergeanten Wiberg under de sednare åren förd anteckningsbok, innehållande flera anteckningar om utlemnade matvaror till personer, hvilka icke haft rätt att derifrån taga sina förnödenheter. Wwiberg, som från häktet förehemtades, förklarade, att de sålunda af honom på Edmans befallning utlemnade varor varit denne sednares enskilda tillhörigheter, ehuru de förvarats tillsammans med kronans förråder af samma slag. Majoren Tellander ville icke bestrida, att han i likhet med många andra från ifrågavarande förråd vid flera I tillfällen utbekommit matvaror, men påstod, lika med Wiberg, att han icke haft skäl att antaga annat än att de varit Edmans enskilda tillhörighet, hvarföre ock denne blifvit för desamma af major T. kontant godtgjord. Någon bevisning om ett motsatt förhållande förebragtes icke af åklagaren, hvilken heller icke visade något förbud för