Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1868, sida 3

Om upphäfvande af 5 S i Kongl. förordningen den 26 April 1861 om en allmän hyhatheksbank för riket. För realkreditens befrämjande i förening med förmedling af långifvares och låntagares ömsesidiga anspråk bildades i landsorterna hypotheksföreningar emellan jordegare, hvilka föreningar, i det, att der deponerades och utlåntes inrikes kapitaler på längre tider, samt, då de sålunda erhållna medlen vid jordbruksnäringens raska framskridande på 1850-talet ej förslogo, utrikes afslutade lån för jordbrukets understödjande indroges, — i allmänhet medförde gagn och belåtenhet. Derpå uppträdde staten såsom lånesökande för jernvägsanläggningar och konkurrerade med hypotheksföreningarne. Denna konkurrens ansåbs menlig för staten och en genom finans-departementet förordnad komite ej allenast samlade statistiska uppgifter om hypotheksföreningarnes verksamhet och rörelse, utan jemväl föreslog det reglemente, som för en allmän hypotheksbank af statsmakterna antogs och den 26 April 1861 utfärdades. De fleste af dem, som i råd och öfverläggning häröfver deltogo och hvilka bort tillse landtbefolkningens bästa, fästade sig alltför godtroget vid det löfte, förslaget innehöll, att banken nemligen alltid skulle hålla förlag för hypotheksföreningarnes behof. Sålunda tillkom denna bankinrättning efter blott några enstaka anmärkningar, hvartill man ej lyssnade, och blef författningen med mycken brådska satt i verkställighet, oaktadt Kongl. Maj:t i inledningen förklarat det vissa ändringar och tillägg i förslaget bordt vidtagas, dem Kongl. Maj:t dock ansett kunna framdeles i behörig ordning åstadkomma. Huruledes ofvanberörda löfte blifvit onppfyldt och huru ofullkomligt banken motsvarat sin bestämmelse, hvarigenom jordbrukare, åt hvilka tillhandahållits endast långa amorteringslån, som stundom användts till allt annat än jordbrukets förbättrande, råkat i förlägenhet, och den jordbrukskris, som uppstått och ännu ej upphört, försvårats, äro förhållanden, så kända och erkända, att de ej behöfva med bevis styrkas. Då dertill lägges, att, enligt 5 i åberopade bankreglemente, panken har monopol eller privilegium på utgifning af tryckta och graverade räntebärande obligationer, i hvilka för upplåningen säkerhet i jord på landet utlofvas, samt i 20 stadgas att ändring i reglementet ej må ske förr, än två bolagsstämmor inom bankbolaget förslaget om ändring godkänt, är den jordbrukande befolkningen vorden försatt i ett omyndighetstillstånd, som den sannerligen ej förtjent och i beroende af ett särskildt bolag, hvilket ej blifvit bemyndigadt föra folkets talan, utan blott deras, som i hypotheksföreningarne vunnit delaktighet, hvilkas antal utgör en obetydlighet af hela befolkningen. Nu är emellertid nämnda privilegium, efter min uppfattning, af den beskaffenhet, att statsmakterna ej derigenom frånsagt sig rättigheten att, i den ordning, som i grundlagen finnes bestämd, få ändra lagen om en allmän hypotheksbank, ty med föreskriften om två bolagsstämmors beslut om ändring, innan den får ske, kan meningen ej vara annan, än att från bolagets sida någon sådan åtgärd ej må påkallas, der ej två bolagsstämmor sig derom förena; ocn som, efter hvad mig bekant är, hypotheksbankens inkomster af den delaktighet, som deri redan blifvit tecknad, räcka till betäckning af omkostnaderna för bankens styrelse och förvaltning, samt banken i nämnda delaktighet har full säkerhet för de lån, som den afslutat, hvaraf följer att någon rubbning för framtiden i bankreglementet ej inverkar störande på landets kredit inom penningemarknaden, anser jag för min del tiden vara inne för den ändring, jag på fleres uppmaning och i grund af min erfarenhet finner mig föranlåten föreslå. Jag föreslår nemligen och hemställer vördsamt. latt riksdagen måtte för sin del besluta upphåfvande af 5 8 i Kongl. förordningen den 26 April 1861 om en allmän hypotheksbank för riket. Min mening är likväl ingalunda att befordra sjelfsvåld, hvadan jag ej allenast anser olämpligt att hypotheksbanken må, såsom hypotheksförenin. garnes agent, i den mån den förmår, fortsätts bankens rörelse, utan ock finner det böra vars regeringen förbehållet låta hålla kontroll å hypo theksföreningarne, samt vid pröfning och faststäl lelse af reglementen för nya kreditinrättninga göra sådana föreskrifter i afseende på obligations rörelsen, att den hålles inom en för allmänna kre diten nödig begränsning. Slutligen reserverar jag mig emot sådan tyd MS Se Et rr I TöcA