Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1868, sida 2

Grefve Filip Königsmark eller Svartsjuka och hämd. ) Af Sophie Bolander. Här stod vår grefvinna i samma labyrint, förgäfves spejande efter den ledande tråden. — Obegripligt! — sade hon för sig sjelf, ömsom smickrande sig med idel förhoppningar, ömsom öfverlemnande sig åt en förbittring utan gränsor. Under dessa förhållanden nalkades tiden för Königsmarks återkomst. TJUGONDEFÖRSTA KAPITLET. Prinsessan under tiden, Under den om lugn och tillfredsställelse vittnande förändring, som vi sett prinsessans väsende antaga, huru var det med hennes hjerta? Om vi vågade lyfta en flik af slöjan öfver detta rum för så många strider, denna gömma för så många lidanden, hvad skulle vi finna? Glädje, lugn? ... Ack, det afmejade fältet kläder sig icke mer i sina vissnade blommors prakt. Det förgångna grönskar icke åter. Brännsåret upphör icke att svida, derför att ögonblicken för det glödande jernets beröring nalkas sitt slut. Nej! Men den förändrade ståndpunkt, hvarifrån vi taga ett förut bekant föremål i betraktande, kan bringa oss ett nytt, förvillande begrepp om dess former och proportioner. Sådant var fallet med prinsessan och hennes känslor för Königsmark. På gränsen, som hon ansåg sig stå, till en evig skiljsmessa från honom och verlden, trodde hon sig ej böra bevaka dem såsom annars. Hvad skulle hon nu af dem hafva att frukta? Hon läste hans bref, hon fuktade det med sina tårar, hon gömde det vid sitt hjerta. Och dagen för hans återkomst, denna dag som endast hon och v: Molk kände, hur klappade det icke af längtan och ) Forts, fr. n:o 36.