Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1868, sida 1

yttre lusten inträngde endast genom remnor i berget, var marken delad 1 bestämda lotter. Hvar och en hade sin bädd och sin trädgård. Bädden utgjordes af en planka och en hög stulen ull. Trädgården var odlad. Der funnos drifbänkar för champignoner, rädissängar, hela qvarter innehållande cikorie-örten och andra plantor, som kunna växa i källare. En läckergom hade försökt att odla tryffel, men försöket hade misslyckats. Hvarje man utgick i sin ordning och hemförde bröd, kött, med ett ord allt hvad han hade kunnat öfverkomma. Det var ett kommunistiskt samhälle hundra fot under jorden. De, som tröttnade vid detta lif, behöfde endast begifva sig upp till la Vilette; der blefvo de snart gripna, förda till Toulon och derefter inskeppade till Cayenne. Likasom Robinson på sin ö, hade dessa ärlighetens: skeppsbrutna inrättat sig så bra som möjligt i djupet af sin vidsträckta graf; de hade bildat byn. En af dem hade stulit ett får och försökt att uppföda det här nere, men fåret dog efter fjorton dagar. Endast kaniner uthärdade i några månader; en kaningård fanns äfven på sidan om byn. Herr de Navarran framtog en pappersbundt ur sin ficka och frågade: — Hvem vill bli glasmästare? En man nalkades. — Jag har förr varit glasmästare, sade han ödmjukt. — Hur länge har du varit här?