Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1868, sida 1

la Grande och la Petite-Villette, och till venster kullen, på hvilken Mont Faucons galge fordom reste sig. Tolisen gör talrika arresteringar bland Saint Chaumonts kullar. Under kalla eller regniga nätter söka lösdrifvare eller förrymda fångar skydd i gipsugnarne, och mer än en af dessa olyckliga har anträffats qväfd af de dödande ångorna från den ej tillräckligt atsvalnade ugnen. Ofvanför rue de la Vilette ligger på denna ödsliga rymd schaktet till ett af de största stenbrotten. Det liknar öppningen af en brunn på en kulle, betäckt af ett stort skjul. En lina är fästad vid en grof bjelke; denna lina tjenar till trappa ned i djupet. Der nere lefva hundradetals varelser, män, qvinnor och barn. Der finnas fem till sex års gamla barn, hvilka ännu aldrig hafva varit uppe i fria luften eller sett dagsljuset. Redan har dock spaden öppnat och gjort en del af denna ohyggliga trakt helsosam; ännu någon tid och vatten samt blommor skola hafva förändrat dess hemska utseende. Der brottet och febern herrskade, bringar Paris stadsförvaltning arbete och helsa. ljusven och mördaren trifvas endast i den mörka gränden, med smutsig, ojemn stenläggning, der den med svart äffja fyllda rännstenen flödar öfver mörka och osunda jordhålor. Att utvidga gatan, plantera trän, förjaga febern, är det bästa sättet att förbättra samhällens utskum i de stora städerna.