Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 februari 1868, sida 2

————7670——17— —— jagten, rikligen belönande sin värd och med en vänlig helsning till hans osynligblifna hustru. Så fort Miller sett sina gäster aflägsna sig, skyndade han att hemta sin hustru från qvarnen, dit han under tider af deras besök förvisat henne. Vid sin återkomst fann har Rosenberg, som lemnat sitt fängelse och med af harm blos sande kinder, men en sammanpressad skadeglädje på sitt an. sigte stod i sin lånade drägt och betraktade, icke qvarlefvorns utan de toma kärlen efter den måltid hvaråt han vattnats munnen. Denna nya öfverraskning var för Miller förbryllande Det uppträde som nu egde rum hade onekligen sin komisk: sida och förtjenade skildras af en mera lekande penna än vår men då vi erkänna dess svaghet, lemna vi åt läsarens eger inbillning att ersätta bristen och åtnöja oss med att säga, at! upplösningen slutade med biläggandet af allt missförstånd och till de begge makarnes belåtenhet, för att i följande kapite återkomma till historiens egentliga gång och hufvudhändel sernas sammanknytande med tråden af den anförda episoden TJUGONDE KAPITLET. Rosenberg och gammalt agg. Vi hafva hittills lärt känna honom såsom en person, beherrskad af sina svagheter och löjlig genom dessa; fikande efter att göra sig vigtig och misslyckad genom bristen på alla dertill erforderliga egenskaper. Ilan hade visserligen i sin ungdom varit en vacker karl, men sedan anspråken öfverlefvat sin tid, hade de endast förorsakat honom nederlag och förödmjukelser. Förvisad från Hannover hade han funnit beskydd hos konung August i Sachsen, sedan han förgäfves sökt det vid åtskilliga andra hof. Äfven här, trogen sig sjelt och alltid kännande sig otillfredsställd i sin egenkärleks fordringar, hade han — utan att vara född till nedrigheter -— hunnit till detta mått af bitterhet öfver den förmenade orättvisa, som drabbade honom, att han icke mera pröfvade halten af de vapen, som erbjödo honom. hämd på föremålen för hans afund eller ovilja. Händelsen hade gifvit honom ett sådant i händer mot ett af dem, till hvilka han länge hyst ett bittert hat — Königsmark. Från sitt hemliga gömställe hade han uppfångat hvartenda ord af hans och konungens samtal, hvilket, befordradt