Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 februari 1868, sida 2

Efter läsningen af detta bref kände gresvinnan Platens vrede inga gränser. Hon gret, hon rasade, hon kastade brefvet på golfvet och trampade det med fötterna; hon upptog det och läste det ånyo, för att gjuta ny olja på sina upprörda sinnens eld. Hon öfverlemnade sig till alla öfverdrifter af sitt passionerade lynne, tills naturen slutligen satte en gräns derför och det svallande blodet sjönk i saktadt omlopp tillbaka, lemnande rum för tankens och reflexionens verksamhet. Kärlek och hat, förtviflan och hopp, glädje och sorg aflösa hvarandra stundom med samma snabbhet, som vore steget endast öfver ett halmstrå. Ytterligheterna beröra hvarandra. Hon tänkte på förändringen i Königsmarks uppförande mot henne, på den af henne förmodade anledningen till hans vistande i Dresden samt på Rosenbergs mot henne visade hätskhet sedan fordom, och lion smekte sig med hoppet att deri böra söka orsaken till de gjorda beskyllningarne; ja hon gick längre, hon kände att hon skulle kunna förlåta Königsmark ett brott af den här anförda beskaffenheten, egde hon blott vissheten om hans kärlek. Att vinna den var för henne allt. För detta mål var ingen uppoffring för stor, intet medel för lågt. Prinsessan hade sedan Königsmarks afresa visat sig glalare än någonsin. Hon hade aldrig uteblifvit från hofvets sällskaper eller undandragit sig dess nöjen. Hon var leende och vänlig mot alla och tycktes bemöda sig att vinna allas jertan. Var det en roll för att bedraga? Var det triumfen ;fver den från fältet flydda rivalen? Var det koketteriets anträngning för att eröfra den ledigblifna platsen? Grefvinnan ägde den ena förutsättningen mot den andra och stannade lltid på ovisshetens plågande punkt. I denna belägenhet anefallde hon fröken v. Kratzch att noggrannare än någonsin evaka prinsessan och aktgifva på hennes obetydligaste steg, varje undfallande ord och skiftning i hennes lynne. v. Kratzch örsäkrade att detta sednare aldrig varit bättre, lugnare, jemare. Hon hade aldrig så ofta och med så lifligt intresse syselsatt sig med sina barn. De fingo hela timmar i ända vara me hos henne; hon lekte med dem på det barnsligaste sätt ch tröttnade aldrig att höra deras joller och tillfredsställa eras Önskningar. (Forts.)