Crefve Filip Königsmark eller Svartsjuka och hömd,) Af Sophie Bolander. I denna ton fortgick samtalet, hvarunder vinflaskorna flitigt anlitades. Då konungen tömde sista glaset vände han sig till Miller och sade: — Man dricker det icke bättre vid konungens bord! Ännu ett par flaskor, min hedervärde man! — Hvar skall jag taga dem? — frågade Miller. — Ur samma förråd som dessa. Vi nöja oss ej med sämre. — Mina herrar, det finnes icke några sådane förråder i en stackars mjölnares hus. Vatten är hans hvardagsdryck, och har han en mugg bier för Söndagen, anser han sig väl förplägad. — Gå i råd med er hustru! Hon torde ha bättre reda på det der. Dertill kan ni fägna er och henne åt, att en riklig ersättning icke skall uteblifva. — Min hustru? Hvad skulle hon ha reda på utan mig? Det är jag som släpper till kassan, och hon tillåter sig ej nåsra uppköp mig ovetande. — Än dessa då? — Och konungen visade på de tömda uteljerna. — Dem har hon icke anskaffat, derpå vill jag både lefva och dö! — sade Miller med blossande kind. — Den gamle kurfurstens blindhet! — log konungen till nigsmark, alltid fortfarande att tala fransyska till honom. För att dock icke, till tack för den gästfrihet han erfarit, förmleda några husliga obehagligheter mellan Miller och hans tustru, lätsade han för den förre tro hans försäkran och aftod från alla vidare anspråk. Emellertid började ovädret att sakta sig, molnen skingras ch solen ånyo blicka fram mellan de sönderslitna molnen, då onungen och Königsmark åter skyndade till den afbrutna ) Forts. fr. n:o 33