Detta är det s. k. falsningsrummet, der alla veckoskrifterna ihopfalsas till försändning. Äfven salsas tryckarken här, för att öfverlemnas till bokbindaren. En trappa högre upp är sjelfva bokbinderiet, der arken sammanhäftas med härtill konstruerade maskiner och sedan pressas tillsammans med hydrauliskt tryck. I femte våningen lägges sista hand vid samtliga arbeten. Här glättas, förgylles, stämplas och så vidare. Boktryckeriet med sina filialafdelningar sysselsätter omkring 400 arbetare. Att de krafter, som tagas i anspråk för att såväl i litterärt som artistiskt hänseende fylla de hvarje vecka och månad utkommande journalerna och tidskrifterna, äro ansenliga, behöfver icke påpekas. Mycket vore ännu att säga om träsnideriet, litografieringen m. m., men det sagda får vara nog. Vi taga farväl af vår ciceron samt af mr Harper och bege oss åter ut i staden. Vi taga nu vägen till en af stadens äldsta delar, der affärslifvet är koncentreradt. Vi gå igenom flera smala gator med höga husrader och se öfverallt kontorsskyltar och affärslokaler. Vid hörnet af Cedar och Liberty Street möter oss en särdeles liflig rörelse. Alla, som vi se här, ha brådtom. I den lik en orm framslingrande folkströmmen synas de flesta ha något att bära: och detta är bref eller tidningar. Vi följa strömmen och stanna med den vid en oansenlig och låg hörnbyggnad, hvilken, om ej en mossbelupen ruin från försvunna sekler, dock ingalunda kan göra anspråk på att vara en värdig postlokal för verldsstadens vidtutgrenade och blomstrande handel. Huset har emellertid sin historia, hvarur jag meddela något, innan jag anför några detaljer om postväsendets organisation. Byggnaden uppfördes utaf tyskar på 1700-talet och inreddes till kyrka. Trävirket till densamma införskrefs från Holland, och templet ansågs då vara ett utaf de vackraste i Newyork. År 1776, efter det engelsmännen intagit staden, förvandlades helgedomen först till barack för soldaterna och sedan till sjukhus. Sedermera apterades det till ritskola, hvilken fortfor under 14 års tid, hvarefter det åter inreddes till sin ursprungliga bestämmelse. Men år 1861, då församlingen betydligen förökat sig, var lokalen väl liten, och dertill kom, att handeln och det kommerciella lifvet började allt mer draga sig till denna del af staden. För att få en passande postlokal i hjertat utaf Newyorks affärslif, köpte vederbörande kyrkobyggnaden, och med en kostnad af 250,000 dollars inreddes den för sitt nya ändamål. Att ingå uti en utförlig beskrifning om postväsendet är naturligtvis ej min mening. Jag vill blott redogöra för ett och annat, som kan förtjena att införas äfven hos oss. Så har man uti en stor korridor, som löper rundt hela byggnaden, flera olika afdelningar för ankommande och afgående bref samt särskildt för tidningars och penningars försändande. Hvad ankommande bref beträffar, är här en anordning vidtagen, som mycket väl skulle kunna anbringas å våra större postkontor. Man har nemligen försett väggarne å hela denna afdelning med små lådor eller fack med glasdörrar, som äro af ungefär ett vanligt brefformats storlek, kunna öppnas utifrån och äro försedda med nummer. När affärsmännen komma, se de genast, om uti deras fack finnes något bref, i hvilket fall de taga detsamma utan att behöfva besvära tjenstemännen med några frågor; ty en och hvar, som har ett dylikt fack till sitt förfogande, eger sjelf nyckeln dertill. Härigenom vinnes tidsbesparing, och tjenstemännen upptagas ej med onödigt prat. Bref med adresser, hvilka ej afl. drefbärare kunna finnas, upplysas under 3:ne dagar i tidningarne, och om de detta oaktadt ej afhemtas inom 8 dagar, försändas de till generalpostkontoret i Washington, der edsvyrna tjenstemän genomläsa dem för att, om möjligt, erhälla upplysningar om adressaterna. Lyckas ej heller detta, förvaras de uti 10 år, hvarefter de uppbrännas. Dessa uppgifter må för närvarande vara nog för att belysa det praktiska och efterföljansvärda sätt hvarpå man i Amerika ordnat denna angelägenhet. ö Fortsätta vi nu vår vandring i den trakt, der vi befinna oss, komma vi tilll: ett stort och vackert hus, som upptages af tullverket. Vi skola dock icke inlåta oss i en genomgående granskning at det sätt, hvarpå tullbehandlingens många och olika grenar handhafvas. Hvad vi dock lätt nog kunna öfvertyga oss om och få bekräftadt genom de trafikerande är, att man här, liksom i det förut omtalade embetsverket, hade anordnat allt efter samma 2 bend rr 27