dessa skulle kunna betala dem med samma mynt, om de ville. Korteligen, då grefve de Navarran ville gå hem till sig, gick han uppför tvenne trappsteg, framtog en nyckel ur sin ficka, öppnade sin port, — och då han hade stängt den efter sig, var han fullkomligt skiljd från den öfriga verlden. Denna dag inträdde herr de Navarran i sitt hus omkring klockan tre på eftermiddagen. Han var ensam, — och huset stod obebodt under hans frånvaro. Emellertid liknade den man, som gick ut ur huset klockan tio på qvällen, herr de Navarran endast genom växten. Grefven hade således någon orsak att ej vilja blifva igenkänd. Färgen på hans hår, snitten på hans skägg, — till och med hans hy var förändrad. I hörnet af gatan steg herr de Navarran upp i en privat kupå, utan siffra, och hvars lackering ej hade blifvit tvättad sedan långt tillbaka. Sålunda kunde denna kupe ej väcka mera uppmärksamhet än en vanlig hyrvagn. Herr Surypere hade tagit plats bredvid kusken. Då han varseblef grefven nalkas, steg han ned och öppnade vagnsdörren åt honom. — Till buttes Chaumont! sade grefven. Surypöre steg åter upp på kuskbocken. Kupen följde rue Rochechouart ända till de yttre boulevarderna, genomfor boulevarderna la Chapelle och la Vilette samt stannade på rue Tessard.