Följande dagen begaf han sig till Paris och tog en hyrvagn till det hus han innehade vid rue de la Tour dAuvergne. Det var ett helt anspråkslöst hus, bestående af en bottenvåning och en första våning. Det innehöll tre rum der nere och fyra der uppe, alla helt enkelt möblerade. Grefven hade köpt både huset och möblerna för en summa af nittiofemtusen francs. Något, som var sällsynt i Paris, och hvilket tycktes hafva bestämt köpanen för aflären, var att byggmästaren ej hade tänkt på någon portvakt. Ingen loge fanns der och således ingen portvakt. Man skall måhända påstå, att ingenting hindrar en husegare att antingen cj taga någon portvakt, om han cj behöfver det, eller att afskeda en dylik individ. Det är ett misstag. Den afskedade portvakten är missnöjd; då en portvakt cj är nöjd, klagar han för grannarne, och man säger: — Derborta tyckas tilldragelser komma att ega rum, hvilka ej tåla några vittnen. Grannarne, hvilkas nyfikenhet är väckt, spionera och vakta. Man vill veta hvem som går in och ut. Man bespejar brefbäraren, för att söka upptäcka om den djerfve nykomlingen, som vill undvara portvakt, erhåller många bref, och om dessa bref komma från Paris eller provinsen. Hvarje gata i Paris är en liten småstad med sitt sqvaller, sin afund, sina familjetvister. Parisarne hafva alltid haft för vana att förlöjliga innevånarne i provinserna; men