Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 februari 1868, sida 2

god måltid och sina ypperliga vinflaskor kunna le åt sina jagt kamraters öde och dermed förbundna besvärligheter, plötsli gen träffades af ljudet af hästhofvars slag. Rosenberg lyss. nade. Hvem kunde det vara? Icke Johan. Han hade fått de grundligaste förhållningsorder att föra hästen vid betslet ocl 1 öfrigt behandla honom på det mest humana sätt. Han kunde icke vågat att så glömma sig. Rosenberg såg ut genom fönstret och skiftade hastigt färg. — I himlens namn, rädda mig! — sade han. — Rädda er? För hvad? Hvad fruktar ni väl här? — frågade mjölnarhustrun. Rosenberg visade ut genom fönstret, utan att svara. Tvenne ryttare sågos i sporrsträck ila fram, den ene på en mjölkhvit springare, den andre på en isabellfärgad. — De söka utan tvifvel skydd emot regnet. — Finnes in et gömställe här? — Intet, som kan anstå herrn. — Än här? — frågade Rosenberg i det hans oroliga blickar föllo på en nyckel, som upptäckte tillvaron af en tapetdörr, hvarpå han genast lade handen. — En liten klädskrubb, der ni ej finner en stol, endast en kista att sitta på. Det är omöjligt! — Förråd mig blott icke, och jag skall tacksamt belöna er. — Och er måltid? Rosenberg kastade en sorglig blick på de tvenne hönsen, på smultronen och vinflaskorna, tog nyckeln ur låset och försvann inom dörren till skrubben. Knappast var detta gjordt, innan konungen och Königsmark inträdde. Sökande skydd undan ovädret, som afbrutit jagten och hotade menniskor och djur med sin förödande makt, hade de, förtroende sig till slumpen och sina hästars instinkt, anländt hit. Då konungen skakat det strömmande vattnet af sig, kastade han en blick omkring sig i rummet och sade: — Hvilket förtjusande ställe vi påträffat! Här måste en välgörande fåe hafva sitt tillhåll! Är ni hon sjelf eller hennes utskickade? — tillade han i det han vände sig till mjölnarhustrun. — Jag är Katarina, mjölnaren Fritz Millers hustru, hans, som har qvarnen härbredvid.