Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 februari 1868, sida 2

——— ———————————————————————7————;——— hungren stillades och törstens behof tillfredsställdes af de Rosenbergska vinflaskornas innehåll, stegrades Iynnenas glädtighet och samspråkets förtrolighet. Snart blef munterheten ganska liflig och stannade vid konungens savorit-ämne — skönheten och kärleken. — Säg mig på er heder, min grefve — sade han — om damerna vid det kurfurstliga hofvet i Hannover kunna i skönhet mäta sig med dem vid mitt? — Det bedömandet är ganska ömtäligt, isynnerhet vid en kollektiv jemförelse. — Ni har rätt! Granskningen måste ske en och en. Hvem är då den skönaste? — Prinsessan Sofia, utan gensägelse. — Verkligen! Och hvem är den lycklige, som hos henne intar gemålens plats? — Hennes uppförande står öfver alla misstankar. — Ni rodnar, min grefve! Ett betecknande vittnesbörd! Ha, ha, ha! Dock jag respekterar den förbehållsamhet ni iakttar. Ån sedan? Fru v. Vieche, grefvinnan Platen? Man påstår att denna sednare verkligen är skön. — Hon har åtminstone varit det. — Hon är då icke ung mera? — Icke sedan något tiotal. — Bah! Det är med skönheten som med mogen frukt, den tål ej att åldras. Och ingen är, som gör henne rangen stridig? — Ingen. Måhända förestår henne en Ninons odödlighet. : CC Ninon upphörde aldrig att fordra ungdomens tillbedjan, som ni torde påminna er. — Grefvinnan Platen är qvinna och gör i det fallet intet undantag. — Stackars min gamle broder Ernst! — skrattade konungen. — Till sin lycka besitter han en blindhet, som afhåller lonom från alla misstankar och låter honom tro sig den ende snnade. (Forts.)