brefve Filip Königsmark eller Svartsjuka och hämd. ) Af Sophie Bolander. Rosenberg lydde, men icke utan att möta många svårigheter, i det sporrarne kilade sig in emellan stenarne på bäckens botten, tills de, en efter annan, brusto och stannade i dess djup, för att kanske i ännu aflägsna seklers lopp komma i dagen som föremål för fornforskares undersökningar och stanna som klenoder bland samlingarne af något museum. Anländ till mjölnarstugan blef Rosenbergs första omsorg att utbyta sina af vatten drypande kläder mot torra, hvilka hustrun tillbringade honom af sin mans förråd. Under tiden satte hon tvenne unga höns på spett och började tillredelserna till en middag, hvaråt Rosenberg, som hade fint väderkorn för köket, från rummet innanför vattnades i munnen. Emellertid försummade den gästfria värdinnan ej heller Rosenbergs häst. Himlen hade börjat mörkna och hotande moln draga sig tillsammans, hvarför hon, befarande ett annalkande oväder och Rosenbergs förlängda qvardröjande tillfölje af hans timade missöde, tillsade drängen Johan att hemta hans häst och på den förutnämda omvägen föra honom öfver, för att icke blottställa honom för äfventyrligheten af en passage öfver bäcken, hvilken så illa hade slagit ut för hans herre. Johan hade icke förr begifvit sig af, innan en åskknall ät höra sig på afstånd. Den förnyades med ökad styrka, och nnan kort utbröt ett åskväder af våldsammaste slag. Blixjar korsade den förmörkade himlen i alla rigtningar och regnet föll i så ymniga skurar, att äfven på nära håll varande föremål deraf skymdes och hela nejden var insvept i ett strömmande grått. Den unga mjölnarhustrun lagade emellertid den omtalade middagen och dukade som bäst fram sina anrättningar, då Rosenberg, prisande sin lycka att, för så godt köp som skett, hafva undkommit faran att fördränkas och vid en ) Forts. fr. n:o 34