göra för sitt eget bästa, utan togo arbetsgifvarnes och andra för den fattiga befolkningens vältärd intresserade personers uppoffringar i beräkning. Men så är det en gång stäldt här i verlden, att den ena menniskan icke får förlita sig på den andra; gör hon det, missräknar hon sigi de slesta fall. I hufvudstaden finnes ett ,, Sällskap för befrämjande af arbetareföreningar!. Detta sällskap hade sistl. Lördagsafton en sammankomst i Clara församlings folkskolehus, der just det ämne vi här vidrört var föremål för öfverläggning. Ordföranden hr auditören Ljungberg framställde till besvarande af de närvarande dessa tvenne frågor : i:o. Böra åtgärder vidtagas för uppförande af arbetarebostäder i de större städerna, och böra föreningar mellan arbetare för detta ändamål upprättas? samt 2:0. Om och på hvad sätt böra dessa föreningar af kommunen eller enskilde lämpligast understödjas? Den första af dessa frågor besvarades af de församlade med ja. Dock ändrades dess lydelse så till vida, att orden, mellan arbetare borttogos. Denna ändring gjordes på yrkande af hr L. J. Hierta, som ansåg att äfven andra persener än arbetare kunde och borde vara medi dylika associationer, isynnerhet som det för alla byggnadsföretag nödiga kapitalet vanligtvis saknas hos arbetarne sjelfva. Den andra frågan föranledde en intressant diskussion. Arkitekten Ekman och flera andra talare framhöllo nödväudigheten af att bestämda kostnadsförslag till arbetarebostäder uppgör?s, .om visa att, om ett visst antal arbetare förena sig för att uppbygga ett hus och förbinda sig att betala en viss hyra, motsvarande ungefär hvad tak öfver hufvudet nu kostar dem, icke allenast räntan å det nedlagda kapitalet, underhållskostnad, onera o. s. v. bli betäckta, utan äfven ett årligt öfverskott kommer att uppstå. Då skola icke långifvare tryta, och då behöra icke arbetarne på något sätt taga andras välgörenhet i anspråk. Hr Ekman ansåg att kapitalister borde bilda bolag i ändamål att försträcka lån till byggnadsföretag afifrågavarande beskaffenhet, och det öfverskott, som uppkom, sedan ränta m.m. var godtgjord, skulle beräknas arbetarne till godo såsem amortering. Härigenom skulle dessa så småningom komma att ega hvar ech en sitt lilla hem skuldfritt. Husen borde vara små, hvadan endast ett mindre antal arbetare borde associera sig för åstadkommande af hvarje serskildt företag. — Kapten Mankell, som äfven hade flera talare på sin sida, hvaribland smeden Hagerman, högt aktad bland arbetare, lade mycken vigt på att arbetarne sjelfva skulle taga initiativet. De skulle börja med att spara, och sedan de samlat en viss summa, så att de till ex. kunde inköpa tomten, mot hypotek af denna realsäkerhet jemte solidarisk borgen af alla associerade, låna penningar till sjelfva byggnadens uppförande. Genom att sedan betala vanlig hyra skulle de, såvida företaget vore väl beräknadt, alltid samla ett större belopp om året än det hvartill räntan uppgick, och således kunde en amortering ske, hvarigenom de slutligen måste blifva egare till huset. Under öfverläggningen lemnades upphsningar om åtskilliga redan befintliga arbetarebostäder. Bland annat omtalade baningeniören Sahlbom, att arbetare vid Liljeholmens station hafva derinvid för sina besparingar uppfört bostadsbyggnad och att deras mening är att framdeles utvidga sitt företag. Sammanträdet i Clara folkskolehus slutade med tillsättandet af en komitå, som skulle närmare ötverväga frågan och uppgöra kostnadsförslag till större och mindre, för arbetarebostäder afsedda hus samt sedan inbjuda arbetare att af dessa förslag taga kännedom. Befinnas förslagen i afseende på det ekonomiska af saken praktiskt verkställbara, är det antagligt att antingen kreditbolag af kapitalister eller smärre associationer af arbetare skola bilda sig, för att bringa till utförande något, som hittills ansetts för ett nästan oupphinneligt önskningsmål. Till komitåledamöter utsågos herrar arkitekten Ekman, sabrikör Bolinder, ombudsman Svederus, auditören Ljungberg samt kapten Mankell; och gafs dessa komiterade rättighet att med sig törena sakkunniga personer. — A— A— Meg anledning af en i Handelstidningen