Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1868, sida 1

— Ah, hvilka ider! återtog baronen. Man skulle aldrig leverera en batalj, om hvarje general återhölls af fruktan att förlora den. Riazis-Bey hade blandat korten. Marianne frågade skogvaktaren, om han någonsin hade spelat. — Då jag var ombord, svarade Jean, — spelade vi ibland ett parti piquet. lIIar ni aldrig spelat lansquenet? Aldrig. — Nå, då skall jag lära er det. Och inom en handvänning hade hon förklarat detta spel för honom. Jean tryckte intill sig läderpungen, som var fästad vid hans gördel. — Dagen skulle vara ofullständig, utropade baronen, — om ni ej afslöt den med en lansquenet. Jag ir öfvertygad om att ni skall vinna. — Jag har inga pengar, svarade skogvaktaren. — Något har ni väl? — Jag har nio francs, tjugofem centimer, — — men jag behöfver deraf tre francs, för att betala min jernvägsbiljett. — Nå väl! Jag håller mot edra fem franess — — Baronen vände några kort. — Ni har vunnit. Nu mot edra tio francs! Ah, det gör tjugo. Ni har synbarligen tur! Jean lät sin insats och vinst qvarstå och vann tretton gånger å rad. Hans totala vinst uppgick nu till tjugotusen fyrahundraåttio francs. — Jag håller bank, sade Riazis-Bey. Och han kastade femtiotusen francs i banknoter på bordet. (Forte y