Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1868, sida 1

— Han har bedt oss att ej vänta med middagen, svarade f. d. sjöofficeren. — Till bords! utropade mademoiselle Fraise. — Till bords! Marianne gick fram till Jean Deslions, och i det hon fattade hans arm sade hon till honom med en liten näbbig min: — Ni äter middag med oss. Jean stammade några obegripliga ord. — Inga invändningar! tillade baronen. — Vi ha ju en couvert för mycket, och emedan ni i dag har gjort er tur i Boulognerskogen, är ni värdig att deltaga i madame de Fers middag. Man gick uti matsalen, och Jean tryckte handen fast mot sin läderpung. Han blef placerad mellan Marianne och Venucci, den förra blondin, den sednare en sydländsk brunett. Jean var hungrig och åt med ypperlig aptit. . Han förstod ej i början, hvarför man hade ställt fem glas framför hvarje gäst; de olika viner man serverade löste ej detta problem för honom, ty han fann att vinerna hade varit lika utmärkta, om man hade druckit dem ur det stora glaset. Betjenterna läto honom ej törsta; så fort han hade tömt sina glas, voro de åter fyllda. Jean kunde ej afhålla sig från att märka att Venucci var en utmärkt vacker dam, och att Marianne de Förs armar voro de vackraste kan någonsin hade sett. Efter middagens slut gick man in i rökrummet, der kaffe och likörer serverades. Baronen bjöd Jean en svart, fyrkantig