Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1868, sida 1

VII. En glad middag. Det var eget att se denne halfvilde varelse, med mörkbrun hy, tillbakasluttande panna och en näsa lik ett papegojnäbb, öfver mustascher så täta och sträfva, att de liknade en hästsvans. En ofantlig diamant gnistrade i hans halsduk; sex mindre diamanter tjenade honom till västknappar, och hans mörka fingrar voro belastade med juvelringar i alla färger. Denna ohyggliga apa var föremål för damernas synnerliga uppmärksamhet. De öfverhopade honom med artigheter och slösade sina ljufvaste leenden på honom. Merianne de För hade satt sig till pianot och spelade valsen il Baccio. Madame är serverad! anmälte nu betjenten. Jag ser nu, sade Marianne till baron Maucourt, — att Navarran ej kommer förrän senare i afton,