Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 februari 1868, sida 1

de Fer är madames namn, och hon är detta namn fullkomligt värdig. Jean höll alltjemt handen tryckt mot sin skatt. Kaleschen rullade genom Champs-Elysesallen. I närheten af rue Ponthieu uppdrog den unge baronen sitt ur. — Klockan är half tre, sade han, — och grefven kommer ej förrän klockan sex; kunna vi inte göra en promenad i skogen? — Gerna, svarade damen. — Ni har väl frukosterat? frågade baronen och vände sig till Jean. — Ja, min herre. — Då kan ni begagna tillfället att göra bekantskap med Boulognerskogen vid den timma, då den eleganta verlden i Paris visar sig der. På detta sätt befann sig skogvaktaren Jean Deslions helt oförmodadt vid stranden af sjön, i en kalesch på åtta fjedrar, och med femhundratusen francs på fickan. Om man visiterat alla de eleganta damer, som promenerade i vagn i den privilegierade allön, skulle man likväl ej fått hop denna summa. För att erhålla den, skulle man hafva nödgats beröfva dem deras toiletter. I detta fall hade kanske värdet af klädningarne och schalarne uppgått till femhundratusen francs. — — Men damerna skulle ej längre hafva varit värda ett öre. Marianne de För helsade med en rörelse af sitt vackra hufvud; till några damer, hvilkas ekipager passerade hennes, sade hon: — Vi träffas i afton. h Herr de Maucourt sjelf lyftade ofta sin att.