Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1868, sida 2

UHCA Drteda gåtor OCH Ålten rorelse, t. ex. varberg i det gamla Sverge, kan modet med de släpande klädningarne utan särdeles olägenhet bibehållas. Damerna bära håret högt och rikt, d. v. s. med en stor lösfläta på hufvudet; äfven får man se lockar; men hvar och en som kommer hit gör sig troligen den frågan: Huru kunna alla dessa håroch hårklädsel-tförsäljningssamt frisrlokaler, för såväl damer som herrar, ega bestånd? I sammanhang härmed tager jag mig friheten berätta en liten sann händelse. På en af de största srestaurationerna vid expositionen i Paris voro äfven svenskar anställda. En af dessa, en blondin, med rikt och vackert hår, blef af tvenne herrar tillfrågad hvar hon höpt sitt vackra hår. ,Jag är svenska — svarade hon — hemma hos oss bruka vi ej köpa, vi kunna sälja. Ett vad ingicks herrarne emellan och för att lafgöra detsamma, lät hon sitt vackra hår nedfalla och vadet, ett tjugo-francs-stycke, tillhörde naturligtvis henne. Parfymer, pomador och smink begagnas här mycket och kan man efter önskan blifva blek elser röd, få ett nordiskt eller sydländskt usseende. Kolsvarta mustacher begagnas nu allmänt. Munnen bör hållas något litet öppen, och dentister finnas här i oräknelig mängd. I allmänhet kläder sig folket väl, verkligen fint och nätt. Allting lär här tilltaget i ofantlig skala. Så äfven rikedomen. För att tala om millionärer, får jag nämna trenne de rikaste i Förenta Staterna, neml.: W:m B. Astor, Alexander T. Stewart och Cornelius Vanderbilt, alla tre boende i Newyork. De två förstnämnde anses ega hvardera femtio och den sistnämnde fyratio millioner dollars; dessutom finnas många på en å tjugo millioner. Vid sidan af all denna rikedom råder här, som i alla andra stora städer, äfven stor fattigdom och elände. Det passerade året och isynnerhet hösten hafva varit allt utom goda, och innevarande vinter ser hemsk ut. Tiderna äro grufligt dåliga, svårare än någonsin tillförene, och ser det mörkt ut för mångtusende. Allting är belagdt med höga tullar och skatterna äro enorma. Allt följder af det långa och blodiga kriget, som kostade Norden tusentals millioner och satte landet i en skuld, nu uppgående till ungefär 2,630 millioner dollars och som i Södern utarmade mångtusende och bragte en mängd rika sydpatroner till tiggarstafven. Dertill komma i Södern gula feberns häftiga grasserande der I förlidet år, vidare felslagen bomullsskörd, och detta oaktadt höga priser med en betungande skatt af 2!(, cents pr pund. Eländet är der fasaväckande och verkar detta strypande på de nordliga förhållandena. Från alla håll klagas och underrättelserna från Vestern, med sina stora städer, såsom Cincinaty, S:t Louis, Chicago m. fl., hvarest öfverallt stor stagnation råder, äro högst nedslående. Somliga tro och säga, att bättre tider nu snart skola komma. Ja! möjligen kan en lyftning komma att ega rum i några enstaka tall, men några stora förbättrinsgar till det bättre kunna ej emotses så snart. Så tro de flesta. I hamnen här ligga fartygen och vänta på frakter. Fabrikerna stå stilla eller gå med minskad arbetskraft och stillhet råder i alla grenar af handel och industri. En mängd arbetare äro afskedade, Arbetsbyråerna och pantlåneinrätiningarne äro öfverhopade med sökande och man ser flocktals menniskor sgå sysslolösa omkring. Det är omöjligt att kunna komma till några bestämda siffror, men det antages som säkert, att endast i staden Newyork) minst 60,000 personer af båda könen äro utan arbete och, hvad som är bedröfligast, sakna alla resurser, enär det är folk, som äro vanda att lefva för dagen. I detta antal är nemligen icke inberäknad en hel mängd personer, som visserligen sakna sysselsättning, men dock äro lyckliga nog att kunna taga af de besparingar de förut lyckats göra. Förbigående många andra mörka sidor, må likväl nämnas att för några dagar sedan stängdes en stor matt-fabrik, som det säges på 3 månader, hvarigenom 1,100 personer blefvo utan sysselsättning, Sådant är för närvarande tillståndet här i Newyork, ogh pm än detär något bättre i det inre af landet, så är det i alla handelser en mycket ogynnsam period för invandrare, hvarför jag på det allvarligaste får bedja mina landsmän att ej lyssna till några agenters lockelser, utan noga och moget eftertänka och först förskaffa sig tillforlitliga uppgifter af säkra personer, innan någon resa öfver Atlanten företages; ty man är lurad om man låter inbilla sig att guld skäres hör med tälgknifvar. — Tänk på det gamla ordspråket; Borta an vara bra, men hemma är bästi. — Till detta för mina landsmän så vigtiga ämne skall jag taga mig friheten återkomma med de möjligaste noggranna uppgifter, . — Här finnas många välgörenhetsinrättningar, och äfven den enskilda välgorenheten verkar här ofantligt mycket godt, hvarförutan stadens auktoriteter vidtagit flera anordningar, för att skaffa husrum och föda åt de mest behöfvande, Här råder en vacker sed, som förtjenar efterföljas, nemligen att här sättas upp burar eller små hus i träden för att gifya skydd åt smärre soglar. Juldagen firades här i år högtidligare än vanligt; de flesta butiker och inrättningar voro stängda och gudstjenst hölls i alla kyrkor. Här gifvas äfven presenter, men ej så allmänt som hemma i Sverge, och i stället för lutfisk och gröt brukas här kyckling och kalkon, Skillnaden är stor och hvarje äkta svensk här saknar troligen rätt mycket det gamla Sverge med sina egendomliga nöjen, sånger och polskor. ot Nyårsdagen är här egentligen den dag som firas och visas då öfverallt den största gästfrihet. Man kan den dagen af blott ganska liten anledning göra visiter, för att önska happy new your, och blir då emottagen vid dukadt bord och med varma servietter. Detta gäller för klasser. : I Utom Juloch Nyärsdagen gifvas j egentligen blott 3 helgoch högtidadagar, nemligen den bekanta 4 Juli, den 22 Februari, Wasbingtons födelsedag, en tacksägelsedag, förra året utse firad den 28 November. I Det gamla året med all sin lamuct och 4— FERLIN 22