Göteborg den 7 Februari. Tidn. Aros innehåller rörande jernvägstrafiken nedanstående artikel, som — med undantag af ett par punkter, dem vi tagit oss friheten utesluta eller förmildra — synes oss i alla stycken riktig och förtjent af uppmärksamhet: All statsindustri är vanligen dyr. Denna erfarenhet har förmått alla friare stater att, så vidt varit möjligt, öfverlemna allt, som kan få namn af industri, att utföras af enskilta personer eller bolag i den mån dessa förmått konkurrera med regeringarnes verkstäder och till billigare pris producera sina artiklar. — Så byggas numera våra monitorer och skärgårdsfartyg på enskilta verkstäder, och önskan att at Karlskrona än en gång göra ett örlogsvarf skall stranda emot folkviljan. De mindre eldvapnen, gevären, liksom de större kanonerna, komma att tillverkas på enskilta verkstäder, och liksom våra skolors, fängelsers och andra offentliga byggnaders uppförande utbjudes på entreprenadauktion, så skall äfven en dag jernvägarnes byggande öfvertagas af enskilta personer eller bolag till priser, långt understigande hvad de kosta, när de uppföras af staten. Staten har då endast att utöfva kontroll öfver arbetet. — Då trafikväsendet är en industri, måste den öfverlemnas åt enskilta personer eller bolag. England och isynnerhet Frankrike ha slagit in på denna väg och derat skördat större fördelar, än de till en början beräknat. Hvarför skall då ej Sverge följa dessa exempel, helst vi i de enskilta banorna se, att försöket både lyckats och lönar sig? — De fel, som vid statens jernvägstrafik mest falla i ögonen, äro följande: Tjenstemannakårens stora antal, en följd af det sinekursystem, som innästlat sig, och det mångskribleri, som med statens kontrollväsen är förenadt. Å den stora Manchesterstationen i England finnes 1 — säger en person — som på samma gång tjenstgör som stationsinspektor, bokbållare och speditör. Hvarföre skulle ej sådant kunna ske äfven hos oss? Tjenstemännens stora aflöning förorsakas af att valet till tjenstemän sker bland personer, stående långt öfver den bildningsgrad, som erfordras för skötande af jernvägstrafiken. — Till stationsinspektorer, bokhållare och biträden erfordras personer, som kunna läsa och skrifva samt gjort sig kända för en hedrande vandel. Sverge finnas tusental män, som besitta lessa egenskaper och som, för 800 å1,000 dr om året samt en bostad af 3 rum och sök, skulle vilja åtaga sig en dylik syselsättning. Hvar sådan person borde vara pligtig att mot bestämd provision itaga sig hvilka expeditionsoch komnissionsaffärer de trafikerande önska. Dergenom skulle de erhålla en deras arbete notsvarande inkomst och ett intresse, som